Det gror

Jag tänkte att jag skulle sluta blogga här, eftersom jag uppenbarligen tröttnat. Jag tänkte att eftersom jag inte skrivit på så länge så hade bloggen tappat sitt värde och sitt berättigande, eftersom en blogg per definition bör uppdateras och fyllas på någon gång emellanåt. Samtidigt tänkte jag fortsätta på min barfotablogg, så jag är ju inte trött på att skriva utan snarare sugen på att börja igen. Jag startar upp nya bloggar ibland, för att jag vill skriva om olika ämnen och har nån bild av att de ska vara så… välkammade liksom, hålla sig till ett ämne. Sen blir det ändå inte mycket av dem. Kanske ska jag samla ihop mig och fortsätta här? Tillåta bloggen att vara lika spretig som jag själv faktiskt är. Istället för att ha en personlig blogg, en om miljö, en om amning, en och antropologi och jag vet inte allt som passerat på min lista. Inte redigera så mycket, acceptera att det jag funderar på inte följer en smal stig utan är ett enda virrvarr. Det kan vara en vackert virrvarr, faktiskt. Vad tror ni om det?

Det var nog tredagarsfeber Tuve hade, utslagen har kommit nu. Undrar om jag också fått mig en släng av samma, eller om det är en vanlig, skräpig förkylning. Ajaj, mina öron, och näsan, och nyser gör jag, och feber, skräääp!

På den här bloggen har jag blandat mitt privata och personliga med mer allmänna inlägg som har med miljö och livsstil att göra. Jag har kommit fram till att det egentligen är två olika saker som kanske har vars en publik. Visserligen borde alla vara intresserade av både min vackra son och miljö, men jag får väl acceptera att så inte är fallet. Därför har jag bestämt mig för att renodla lite. Det gror får vara min privata sida och mitt miljötänk flyttar till Barfota, som alltså är det där jag har fixar lite med de senaste dagarna.

”Vi ska bara kolla på kommissarie Lynley, sen går vi och lägger oss bums!” As if…

Här kommer en liten bild på den unge herrn som fortfarande inte har berättat vad han heter.

Ytterligare bild finns bland webbisarna.

/Ellen

…att det lönar sig att städa. Under en massa papper bredvid symaskinen hade jag tydligen lagt två femhundralappar. Helt okej timpeng för att städa sitt eget arbetsrum Jag hittade också en massa papper från Miljöförbundet Jordens Vänner så jag passade på att betala medlemsavgift och gå med. Det var några år sedan jag var med i någon förening, vi får väl se vart det leder.

Grattis till Ellen, vars bäbis äntligen valde att titta ut i morse. Stor Sirius, om möjligt ännu större grattis till hela familjen! Jippi!

När man är gravid får man så mycket råd och jag har förstått att det blir ännu mer när barnet väl har kommit. Är man det minsta osäker då är det nog lätt att drunkna i tips, böcker och instruktionshäften från barnavården. Än så länge känner jag mig ganska trygg, min inställning är att lyssna på barnet mer än på alla röster utifrån. Barn är olika och eftersom jag och Dan är de som kommer umgås mest med vår lilla plutt, borde det också vara vi som lär oss mest om hur just vårt barn fungerar. Jag hoppas jag kan fortsätta lita på min intuition och lyssna på barnets signaler. Jag har stött på en bra sida på nätet som heter ABC Nättidning för nyfikna föräldrar. Ju mer jag läser där, desto tryggare känner jag mig i övertygelsen att jag är inne på rätt spår. Hoppas den känslan håller i sig…