Tuve växer och växer och plötsligt har ärmar och ben blivit för korta. Det är kul att plocka fram nytt i lådorna men en del av det han använt vill jag inte alls gömma undan. Han har ett par jättegulliga snickarbyxor från Polarn o pyret i smalspårig manchester som är nästan två storlekar för små, som jag skarvar med benvärmare i glipan mellan byxben och strumpor. Jag får nog ge mig, men har inte hittat några fina snickisar. Jag behöver ha manchestersnickisar till min son. Någon som har att låna ut i storlek 74, eller vet var jag kan få fatt i några fina? Annars sitter jag på Tradera och letar efter bodys. Min lilla plutt ser så lång ut. Lång och vacker. Ibland svämmar hjärtat över.
Ny last
september 4, 2007 vid 6:21 e m (Liten i magen, Tyg)
Jag som bara skulle in på Tradera och kolla efter en overall till Liten är nu fast. I dag fick jag hem de två första klädpaketen, ett med ett par små hjälmmössor och ett med bruna manschesterbyxor av snickarmodell från PO.P. So far idag har jag ”vunnit” (sjukt uttryckt för att köpa saker) fyra auktioner till. Men visst, kläder behöver vi ju, och det är billigare att köpa begagnat än nytt. Dessutom är det bra för miljön och kläderna är oftast tvättade några gånger så de är mjuka och snälla att klä på en nykläckt knatte. I de flesta fall är det lite moraliskt tvivelaktigt att shoppa loss, men i det här fallet är det ju faktiskt inte det. Kanske därför det är så mycket lättare att det blir helt okontrollerbart…
Dags att räkna ner
augusti 16, 2007 vid 7:48 e m (Liten i magen, Tyg)
En månad till beräknad barnleverans och i förmiddags var vi hos barnmorskan. Vår vanliga har semester så det var en ny dam, men det gick också bra. Hon hade läst att jag är stickrädd och tyckte inte jag behövde kolla mitt blodvärde, trots att jag försökte protestera och tala om att jag har vant mig vid blodproven. Jag ville egentligen veta hur värdet såg ut, men nu blev det inte så.
Jag hade blivit ännu lite tyngre och magen hade blivit ordentligt mycket större. Magen har legat på undre normalkurvan hela tiden men nu hoppade den upp och la sig mitt på normallinjen. De kanske mäter olika och spänner måttbandet på olika sätt, men att magen har vuxit råder det ingen tvekan om. Jag tyckte den stod som högst förra veckan och sen började det ila och kittla i bäckenet så jag misstänkte att Liten höll på att fixera sig. Jo, så var det nog för nu gick det inte att rucka huvudet längre. Allt klart för att föda, nu handlar det om veckor tills vi får se vårt lilla barn. (!!!)
Eftermiddagen har vi spenderat med Dans mamma, vi for till Åhus för att kika på barnkläder och hon köpte en jättefin, tvådelad velourdräkt från Me Too som plutten ska ha senare i höst eller vinter. Svårt att gissa när vilka storlekar är aktuella, alla barn växer ju inte lika fort. De hade en superhäftig grovstickad overall med fleecefoder, med en massa färger och mönster på, men den var så tjock och vi vet ju inte vilken storlek som lagom när det är så kallt att den skulle vara användbar. Hoppas det går att få tag på en sån framåt jul, när vi vet om Liten tänker bli lång och tjock i ett nafs eller växa i lite sakta mak. Det finns så mycket fina kläder till småttingar, jag blir helt avis för vuxenkläder är verkligen hur trista som helst i jämförelse. Får se om min ork nu är på väg tillbaks så jag kanske får inspiration och energi att sy igen. Det vore ju på sin plats, när man har en liten knatte att klä dessutom.
Mamma sydde jättemycket till oss när vi var små, och nu under graviditeten har jag blivit mer lik henne till sättet än jag någonsin varit förut. Åtminstone vad jag själv märkt. Hon är den lugna, trygga typen medan jag alltid varit ganska omständlig med allting. Till min stora förvåning känner jag mig nu lugn som en filbunke. Hoppas jag är en lika natural born småbarnsmamma som min egen vackra mor. I så fall finns det goda utsikter för att symaskinen ska gå varm de närmsta åren.
Vad jag ska göra härnäst? Titta på digital-tv förstås…
Vilket skräp!
april 12, 2007 vid 6:03 e m (Allmänt, Tyg)
Jag höll en föreläsning igår och fick lite pengar, så jag och Dan rände stan runt i eftermiddags och letade efter mammabyxor. De som fanns på POP och Lindex var inte min stil, men jag provade nog alla modeller på hela H&M. Det är inte min favoritaffär i vanliga fall och sannerligen inte i det här fallet heller. Även om de såg snygga ut så satt de som jag-vet-inte-vad. Den där resåren som går upp till revbenen är nog skön om den inte sitter så förbannat hårt. Det spelade ingen roll vilken storlek jag provade, resåren gjorde mig kräkfärdig. Efter mycket om och men betalade jag femhundra för de som klämde minst och försäkrade mig om att öppet köp gällde. Väl hemma gick jag runt i dem för att känna efter, drog dem av mig igen, stoppade tillbaks i påsen och talade om för Dan att jag tänker gå naken resten av den här graviditeten. Sen kom jag på att jag är ganska frusen och fortfarande har långkalsoner på mig i varma april, så jag frågade snällt om jag fick lov att rota i hans byxlåda. Där låg ett par bruna manchesterbrallor som Dan aldrig använder och med hängslen är de faktiskt riktigt bekväma. Jag kan andas och röra mig helt utan att bli kräkfärdig. Vilken befrielse! Jag kan växa några centimeter till i de här, även om jag känner mig som Björne, så jag har väl några veckor till på mig att hitta en mer permanent lösning. Då kanske det är så varmt att jag kan gå naken trots allt. Och ja, jag ska gå till H&M i morgon och lämna tillbaks deras fåniga byxor. Femhundra spänn kan jag köpa många geléhallon för.
