Ibland undrar jag när den här nyförtjusta känslan ska gå över, att Tuve känns som en nyöppnad, fantastisk present. Vi tittar på honom varje dag och förälskelsen väller upp i ögonen, han är ju så söt! Just nu, han är alltid som bäst just nu. Jag skulle absolut inte vilja att han blev nyfödd igen, eller plötsligt en femåring. En elvamånaders stor liten Tuve är det mest fantastiska jag någonsin stött på. Om en månad kommer jag helt säkert att tycka att en nybliven ettåring slår alla rekord.
Jag önskar…
maj 2, 2008 vid 9:21 f m (Tycker & tänker)
…att vi bodde fler tillsammans, att jag var mer produktiv, att jag hann med att ta hand om mitt hår nu när det har blivit så långt, att jag kunde erbjuda Tuve ett lite mer naturligt liv med fler människor och mer action. Och så önskar jag att Stieg Larsson fortfarande levde så att han kunde skriva fler böcker.
Tänker
februari 24, 2008 vid 8:02 e m (Grönt, Liv, Tycker & tänker)
Jag tänker en massa på hur jag vill förändra, förenkla och utveckla mitt och familjens liv. Små saker och stora, praktiskt och innehållsmässigt. Superpretentiöst som vanligt. Behöver jag be om ursäkt för det? Egentligen inte, så länge man inte frågar Jante och det gör jag inte gärna.
Snubblat över en intressant blogg om att inte handla en massa saker, den heter Köpstopp och författaren hade just köpstopp, med undantag för mat och sådant, under 2007. Jag blev jätteinspirerad och ska försöka få med Dan på att testa en köpfri månader i alla fall.
Undrar om det är lite väl planerat att hitta på miljömål för sin familj? Jag tänker på sådant som att byta ut att lampor till den energisnåla varianten under året, eller att häften av alla kläder vi handlar ska vara ekologiska. Struktur och listor. Kanske vill jag föra in lite struktur i tillvaron, nu när jag är hemma med Tuve och inte har tider och ramar på samma sätt som jag brukar. Få lite koll, eller kontroll?
Prioriteringar
februari 9, 2008 vid 7:21 e m (Familj, Grönt, Husligt, Liv, Tycker & tänker)
Jag har länge varit väldigt bestämd på att jag vill bo några mil norr om Kristianstad, i höjd med Glimåkra, Östanå och så. Igår insåg jag plötsligt att det sociala sammanhanget är sååå mycket viktigare än det och den exakta geografin känns plötsligt som något jag kan prioritera bort. Vad är viktigt då? Jag vill bo i hyfsad närhet till Kristianstad, där vi har familj, och till naturen. Då menar jag inte en ”skog” med tallar i jämna rader, utan något som känns mer riktigt och levande. Vi behöver ha ett eget boende, ett hus eller en egen lägenhet i ett gemensamt stort hus. Det jag vill ha tillsammans med andra är ett extra kök och vardagsrum, gemensamma utrymmen där vi kan umgås och vara kreativa, och trädgård med möjlighet att odla och ha lite djur. Med någon form av ekonomisk förening kan vi göra storköp tillsammans, gå ihop och handla större mängder ekologisk mat till exempel. Det roligaste vore några barnfamiljer, för Tuve och våra förhoppningsvis kommande barn att leka och växa upp med.
Jag tänker här på bloggen, för att det är bra med bollplank och för att det kanske finns andra med samma funderingar och då kan vi ju slå våra träskallar ihop. Nu är det dags att mata Tuvan.
Nog nu
februari 8, 2008 vid 11:42 f m (Liv, Tycker & tänker)
Jag tänker och tänker och drömmer och vill. Jag behöver något annat för jag får inte livet att gå ihop. Varken socialt, praktiskt eller känslomässigt. Ibland funkar det nästan, men bara nästan och hur som helst vill jag att livet ska mer än ”funka”. Jag vet att man inte kan fixa lycka och ett meningsfullt liv hur lätt som helst genom praktiska arrangemang, men man kan skapa bättre förutsättningar. Det tar tid, men vi måste fundera igenom hur vi kan leva på ett annat sätt. Ordna upp vår familjs prioriteringar och kanske undersöka andra alternativ, kooperativ, ekobyar, kollektiv, mer gemensamma sätt. Hur mycket vill vi ha privat och hur mycket ihop med andra? Med vilka i så fall, och var? Det är allvar nu, livet måste vara hållbart.
Girigheten biter sig i svansen
december 30, 2007 vid 11:38 e m (Tycker & tänker)
Vi skulle handla lite mat inför nyår så vi tog oss in till den stooora mataffären i stan. Den var stor redan innan, och ägarna tänkte väl att ju större desto bättre och lät bygga ut ännu mer. Nu är det ett gigantiskt elände till mataffär som man blir helt yr och vilse av att bara komma in i. Inte för att det var mycket folk, ingen trängsel eller så, trots den stundande högtiden. Det var bara för stort. För att komma därifrån så fort som möjligt struntade vi i hälften av sakerna som stod på inköpslistan och min mamma som alltid handlade där innan har övergått till en mindre affär. Där trodde de att större affär innebär fler kunder och mer sålt. Enda anledningen till att någon spenderar mer tid där inne är om de inte hittar kassorna. Tji.
(Jag är ledsen, Elin F, det är din favvis som de har byggt om till ett monster.)
