Eftersom hela näringslivet verkar ha fått reda på att jag är mamma, får jag en massa uppmaningar om att köpa saker. Nya, spännande erbjudanden i lådan titt som tätt. ”Vilket slöseri med papper” tänker jag och lägger det i pappersinsamlingen. Den här veckan fick jag ännu ett kuvert från Libero, företaget som utan jämförelse slösat mest papper på mig, och nu skulle jag minsann få ett paket (!!!). Bara att gå till Lindex, lämna in en lapp och vips! skulle det bli mitt. Jag föll för frestelsen och tog mig till nämnda affär och kvitterade ut lådan. Vad den innehöll? Ett gäng engångsblöjor förstås, per definition skadliga för miljön, ett paket bindor, inte heller någon hit, en förpackning engångshaklappar, kommentarer överflödiga, en liten boll, och en flaska badolja med lugnande parfym som man ska använda för att få barnet att somna lättare efter badet på kvällen. Parfym?!? Jag tog i flaskan och händerna stank så att jag fick tvätta dem tre gånger. Skulle inte tro att jag doppar min unge i det där. I det lilla häftet som låg i boxen svänger sig Libero med snygga formuleringar som ”När våra barn blir stora ska det fortfarande finnas träd att klättra i” och så hävdar de att de ”tar hänsyn till blöjornas hela miljöpåverkan”. Har blöjorna någon miljömärkning? Icke. Är jag övertygad om deras förträfflighet? Icke. Känner jag att jag kan köpa ett ton av deras böjor ”med gott samvete”? Icke. Nu är Libero säkert inte varken mycket bättre eller sämre på miljötänkt än någon av de andra stora tillverkarna men jag bryr mig faktiskt inte. Tygblöjor rules.
