Mycket snack…

…men knappt nån hockey. Kanske tur det, jag är inte så sportig av mig. Vad jag skulle skriva var att jag tänker så många blogginlägg men bara hinner skriva kanske vart tionde. Därför kan ni låtsas att jag skrivit en massa intressanta saker om barnkläder (där mössor och strumpor alltid är flera storlekar för små), att se sitt barn (som jag tror på, snarare än att umgås med ungar med hjälp av diverse metoder), Jesper Juul (som jag är nyfrälst på), nya vanor (som lustigt nog kommit med det nya året), mat (som jag plötsligt fått ny energi och inspiration att  laga), Tuves pottning (som går lite upp och ner men som fortfarande är), inredning (som jag funderar mycket på nu när vi möblerar om lite), 5-minutersmetoden (som jag skulle vilja polisanmäla), hus (som jag vill bygga) och vad som håller mig vaken om nätterna (tanken på barn som inte får vad de behöver).

Potteriet

Jag förstår att det är en hel del som undrar varför vi låter Tuve gå på pottan när han är så liten, så jag tänkte berätta några av mina anledningar.

*Jag vill inte att han ska behöva ha en blöt blöja på sig. Jag vet att det är normalt bäbisbeteende i den här delen av världen, men för mig känns det fel. Jag skulle inte själv vilja sitta i en kissig blöja, så varför ska mitt barn behöva det?

*Det känns naturligt. Mer naturligt och självklart att svara på hans behov att göra ifrån sig, än att plasta in honom.

*Bättre kommunikation. Sedan vi började försöka förstå hans signaler har jag en annan uppmärksamhet på nyanserna i hans uttryck och känner mig ännu närmre honom. Jag ser att han blir lite obekväm och skruvar på sig när han behöver kissa och då svarar jag på det istället för att försöka distrahera honom.

*Det funkar, så vad ska vi vänta på? Bättre att lära honom gå på pottan och såsmåningom toaletten, än att först lära honom att använda blöjan för att sedan lära om efter ett eller ett par år. Mer arbete nu i början, men jag har en känsla av att det kommer löna sig i längden.

*Kortare blöjperiod sparar både miljön och ekonomin.

Nej, vi lyckas inte hela tiden. Det går åt flera blöjor varje dag för att vi missar eller missförstår, och vi erbjuder honom pottan när det egentligen är något annat han vill, men vi försöker. Vissa dagar funkar jättebra och då är Tuve verkligen extra nöjd, det märks att han trivs när kommunikationen fungerar. Andra dagar går det mesta åt pipan,
men på det stora hela går det framåt. Om jag någon gång känner för att ge upp så går nästa dag helt strålande. Och när jag skryter om hur bra det funkar, så kan jag räkna med bakslag…

Jul och sånt

Fyra julaftnar och lika många julbord senare vill jag inte höra talas om jul mer. Visa mig en inlagd sill och du riskerar att få stryk :-/ Måste bli ändring till nästa år, det är inte värt det, ingenting blir roligt till slut och igår kväll när vi kom hem efter det fjärde firandet hade jag världens huvudvärk, var kallsvettig och hängde över toaletten och ulkade. Tvi vale. Det är synd att det ska vara så rörigt, för jag vill verkligen träffa hela underbara familjen. Nä, bättre ordning nästa år så vi kan njuta lite mer av varandra istället för att orken ska ta slut. Sen har det inte blivit bättre av att vi varit lite snuviga, Tuve har varit ganska trött nu på slutet och inte velat träffa fler människor. Nu är vi hemma och tar igen oss, istället för att orka vara hos mamma och Pelle och träffas igen som vi egentligen skulle velat. Nästa år, nästa år, det är mitt mantra den här julen.

Förutom att ha sin första lilla snuva har Tuve skrattat första skrattet, på morgonen den 22:e när Dan busade med honom. Han har upptäckt sina fötter och drar i dem när vi försöker byta på honom. Det går bättre och bättre med pottan, jag förstår hans signaler bättre och sedan julafton har han inte kissat i blöjan på natten utan bara i pottan. Således har vi sluppit släpa upp honom till skötbordet och byta sjöblöta blöjor (och pyjamasar, som nästan varje natt annars), skööönt!

Fler nyheter är att vi har fått hem vår orange soffa som inte skulle komma förrän i februari, och Dan kom hem från stan med en matta så nu är vardagsrummet nytt och mycket lättare att vara i. Tänk att en bekväm, rymlig soffa faktiskt kan förändra saker. Vi har inte hunnit leta efter gardiner som ska passa till, så vi färgade de gamla.

Ja, svammel, svammel och god fortsättning :-)

Två månader

Idag fyller Tuve två månader, grattis, grattis säger jag. För några dagar sedan upptäckte han att han har händer och vi är glada att de sitter fast, annars hade han nog svalt dem och det hade ju varit lite trist.

När jag var gravid läste jag om EC eller blöjfritt, där man försöker läsa av när bäbisen behöver uträtta sina behov och erbjuda ett annat ställe än blöjan att göra det på. Spännade tänkte jag, men var lite osäker också så vi testade inte från början. När Tuve var ungefär fem veckor började vi med att hålla honom över handfatet när vi ändå skulle byta blöja och jodå, han kissar hellre där än i blöjan. Vi lyckas långt ifrån alltid, men vi testar oss fram. Handfatet är lite bökigt så i fredags köpte Dan en potta och det verkar han gilla mycket bättre. Jag har listat ut att han kissar ungefär en gång i halvtimman så då håller vi honom över pottan och han gör vad han ska. Nu vill han inte kissa i handfatet längre utan det är bara pottan som gäller. Känns bra att veta att han inte har blöt blöja på sig, och även om vi inte lyckas hela tiden så visst sparar vi in blöjor och tvätt. För att inte tala om hur mycket färre blöjor det blir om det funkar i längden. En del jobb i början med att springa på pottan i ett, men det tar ju tid att fixa med blöjorna också så det gör oss inget. Det finns säkert många som tycker det är jättefånigt att hålla på såhär med en liten plutt som kanske inte fattar så mycket av det själv, men vi tycker det känns meningsfullt och bra för oss och Tuve verkar nöjd så varför inte? För den intresserade finns massor att läsa på ecsweden.se

Jag har nyligen gått med i JAK (medlemsbank utan vanlig ränta, inget hokuspokus, kolla själv) och när medlemstidningen damp ner i lådan nu i veckan så fanns det med ett litet reportage om passivhus, en form av väldigt energisnåla och miljövänliga hus. Jag har hört talas om sådana innan, men inte varit riktigt mottaglig. Nu passade fröet på att så sig i min morgontrötta hjärna och jag började fundera. Vi har pratat en del här hemma nu och jo, vi ska undersöka om vi inte skulle kunnna bygga ett hus av nåt slag. Vi har ju tänkt att vi ville köpa en gammal gård, men om vi låter bygga eget kan vi få ett som funkar miljömässigt i längden och där vi kan bli mer oberoende av elpriser och uppvärmning och sånt. Man vet aldrig, samhället kan ju kollapsa och då gäller det att inte sitta där med skägget i brevlådan ;-) Hur som helst, det är ju ett projekt som tar många år men det kan nog passa. Vi tänker inte bo kvar här alltid utan räknar med att flytta innan Tuve börjar skolan så han slipper byta klass och hålla på, och tills dess skulle vi väl hinna planera och bygga ett eget hus? Jag har hört talas om att Ester vill bygga hus, hon och familjen kanske kan flytta ner så vi kan starta en ny ekoby här ute i bushen? Vore najs…

Tänkte också vara lite pretto och se hur långt jag kan komma med julklappar utan att fullkomligt drunkna i shoppingträsket. Och anta uppmaningen från Grön ungdoms insändare i Bladet att inte slösa papper, tejp och snören i onödan för att slå in dem. Så självklart, och ändå så lätt att glömma bort.

Nä, nu är det snart dags att gå bort till pappa och se om Agnes är färdig med sin kladdkaka. Ja, och se om hon i så fall ätit upp hela redan eller som det finns nån liten hörna kvar som hon kan bjuda på.