Gråsöndag

augusti 24, 2008 vid 12:35 e m (Barn, Familj, Liv, amning)

Gråväder. Tuve har varit krasslig, antagligen på grund av nåt skräp i munnen. Han har tandsprickning och har nog fått in nåt skräp där, med en varbubbla som följd och runt 40 graders feber. Nu är det ett litet sår istället och febern är borta, det var lite läskigt medan det höll på för han var helt utslagen nästan hela fredagen och flämtade på natten när han sov. Jag vet att många säger att det är så praktiskt att kunna amma när barnen är sjuka, och nu har jag verkligen fattat grejen! Tuve knep ihop munnen och ville inte ha vare sig banan, grädde, apelsinjuice eller någonting. Däremot har jag ammat mer än jag gjorde när han var nyfödd, timmar i sträck, även när han sov på dagen. Det var fullständigt omöjligt att lägga ner honom ens för att gå på toa, så jag fick kånka med honom dit också för att undvika olycka i soffan. Nu mår han bra, men är fortfarande lite besvärad och på dåligt humör. Inte helt lätt att vara Tuve de här dagarna. Till råga på allt så vill inte Bessie leka med honom, oavsett hur mycket han knatar efter henne, ropar Bäsch, vinkar och försöker ge henne sin rosa favoritkloss. Hon bara går sin väg, eller så blir han undanlyft av sina elaka föräldrar.

Igår var det också gråväder, då passade vi på att göra äppelpuré, Borsjtj och hacka en massa persilja. Allt för att frysas in.

Dan skramlar på utbyggnaden, Tuve och Bessie sover och jag har börjat snuva.

Kommentera

Åtta månader

juni 2, 2008 vid 11:29 f m (Barn, Familj, Liv, amning)

Jag stod och tittade på almanackan och kom på att just det, idag är Tuve åtta månader.

En vanlig dag med Tuvan början vid sju-åtta på morgonen. Ganska nyligen var det sex-åtta som gällde men de senaste dagarna har jag fått sova till tjugo över åtta och det är sååå skönt! Efter lite amning och gos och bus går vi upp, Tuve går på pottan och sen äter vi frukost. Oftast äter han ostmacka som jag klippt i tärningar, och någon frukt till det. Igår gav jag honom en större bit macka men den kramade han sönder så det föll i golvet i smulor så vi fortsätter med små delar ett tag till.

Efter frukost far Tuve runt på golvet, klättrar och kryper och går längs med möbler och inredning medan jag dricker en kopp te. Vi kanske går ner i källaren och lägger i en tvätt, eller tar en sväng i trädgården och tittar på blommor. Vid tio eller snart därefter brukar ögonen gå i kors på Tuve och då ammar jag lite igen och så sover han i min famn medan jag läser. Om han sover länge, eller om jag har en massa annat att göra, så tar jag på mig selen eller knyter upp det lilla sovande paketet i sjalen och så snarkar han vidare där.

Efter förmiddagsluren är de oftast dags för lunch. Att sitta still i stolen och bli matad är inte Tuvans grej, han vill äta själv så han får en massa plockmat. Ärtor, makaroner, majs, kidneybönor, kokt morot eller given gurka är gott. Medan han fixar med sitt kan man stoppa in en sked mellan varven, om det är någon röra eller så han ska äta till. Efter lunch är det frukt igen och han slukar allt, bara han får göra det själv. Nya favoriterna är melon och kiwi, som han tuggar på tills han inte får av mer. Då låter han lite missnöjd om han vill ha mer, eller så kastar han skalet på golvet. Det tycker Bessie är bra, hon har ätit flera melonskal den senaste veckan.

Efter lunch kan det vara lagom att gå ut igen, eller ta en tur bort till Tuves morfar. Att bara sitta inne med mamma hela dagarna är inte speciellt givande, lite action får det minsann vara om man ska lära sig nåt. Morfar har en bra låda som Tuve kan använda som rullator, han gillar att köra runt med boxar, dammsugare och möbler som låter sig förflyttas. Kanske dags att köpa den där Lära Gå-vagnen vi pratat om så länge… Större möbler går han längs med, och i veckan kom han på att han kan resa sig rakt upp mot väggen eller skåpen i köket. Skåpen kan man dessutom öppna och stänga och det är förstås kul. Han sitter ofta på huk eller på knä och är så försiktig när han ska sätta sig ner från stående, håller i sig tills rumpan är bara ett par centimeter från golvet. Han är bra på att parera om han är på väg att tappa balansen, det är roligt att se. Inte många dunsar här, inte. Utomhus vill Tuve helst plocka och äta blommor, eller gå runt en tallstubbe vi har på gräsmattan. Om han inte får äta tulpaner kan han nöja sig med maskrosblad.

Efter ännu en tupplur på eftermiddagen brukar pappa Dan komma hem och det är kul, då kan Tuve stå i fönstret och vifta när han är på väg upp för trappan utanför. Vinka och vifta är nya innegrejen. Och att försöka tugga på sladdar när ingen ser, men det brukar inte bli så mycket av den varan.

Vi har vant oss vid att Tuve blir trött och sprallig just när vi ska äta middag vid nio-halv tio (ja, vi önskar att vi kunde är middag mycket tidigare men det är svårt att ändra just den ovanan) men ett par gånger senaste veckan har han slocknat redan vid åtta. Kanske ett trendbrott?

På natten sover Tuve som en liten magnet mot mig. Sina första tre månader ville han bli ammad var fjärde timme på natten men sedan hände något och det blev varannan istället och så har det varit tills ganska nyligen. De senast veckorna har vi haft fler och fler nätter där han legat still och sovit i fem-sex timmar i rad. Varken han eller jag vaknar till helt när det är dags för amning, men det är ändå lite skönt när de långa nätterna infaller. Men vad vet jag, han kanske äter utan att jag märker det. Ofta vaknar jag fram på morgonen och då ligger han inte på samma sida som när vi somnade. Han är en liten kelgris i alla fall, som gärna sover på min arm. Eller ovanpå mig :-)

Kommentera

Halvårsungen

april 7, 2008 vid 4:18 e m (Barn, Familj, amning)

Här finns en ny bild på min lilla stjärna. Han är mild till sinnet och intensiv i sättet. Klättrar på allt, vill resa sig, försöker krypa, står och vaggar på alla fyra och ibland kommer han upp på händer och fötter. Finns det något att ta tag i på rätt höjd så drar han sig upp till stående, så liten han är. Han stöder ganska bra på benen när man håller honom i händerna och häromdagen fattade han plötsligt hur man flyttar fötterna så nu vill han knata omkring och öva sig på att gå. Han har varit ute och känt på det solvarma gräset och luddet på hans huvud har förvandlats till hår. Han äter allt man stoppar i munnen på honom, men blir mest ammad. Han får pilla med små bitar macka till frukost, lite lunch mitt på dagen och däröver får han ibland något att smaska på om han är vaken när vi äter middag eller fikar. Han är en liten älskling.

Kommentera

Fem månader

mars 3, 2008 vid 5:09 e m (Barn, amning)

Igår blev Tuve fem månader och han är verkligen en glad och social liten prick. Hans favoriter just nu är att titta på Bessie, bada på babysimmet, klämma och smaka på folk och leka med min vattenflaska. Han verkar gilla sådant som glittrar och avbryter ibland amningen för att titta på mitt vattenglas när solen lyser på vattnet i det. Eftersom han inte gillar att åka bil har vi börjat åka ganska mycket buss och det är trevligt för både mig och Tuve. Han åker i selen och så sitter jag baklänges, vilket måste vara säkrast på alla sätt och vis. Därifrån tittar han storögt på människor eller ut genom fönstret på naturen som susar förbi. Han gillar fortfarande fysiska lekar, där man bollar runt honom, hoppar eller kastar honom i luften, tittut och att bli kittlad.

Veckan efter att Tuve blev fyra månader började han sitta utan stöd och nu sitter han stadigt långa stunder, leker och vrider sig för att titta åt sidan utan att falla. Igår började han resa sig på armbågarna om vi lägger honom på rygg när han vill sitta. På mage försöker han ta sig framåt och han kan lyfta både rumpan och överkroppen, men inte samtidigt. Om han anstränger sig riktigt mycket kan han dra sig fram någon decimeter, men ofta kommer han bakåt istället.

Den senaste veckan har han gått från att sova fyra-fem-sex tupplurar varje dag till ett par-tre stycken, och han äter mer sällan också. Han har fått smaka palsternacka, som han tyckte var okej, potatis, vars konsistens fick hela hans ansikte att skrynklas ihop och sedan kräktes han resten av dagen så det la vi ner efter fyra dagar när han inte hade några rena kläder kvar. Jag försökte göra morotspuré men fick inte till konsistensen så det blev banan istället, största succén i stan och Tuve slickade rent bordet efter varje portion för att inte missa någon liten bananmolekyl. Eftersom han gillar det så mycket har han kommit upp i lite större portioner, inte en halv banan men nästan. Jag var lite fundersam eftersom folk säger att man inte ska ge frukt för tidigt, eftersom barnet kan vänja sig vid den söta smaken och inte vilja ha vanlig mat sedan. Så har det inte blivit här, utan Tuve har istället lärt sig tekniken att äta jättebra genom att smaska på något han verkligen gillar. De senaste dagarna har han fått broccoli och det har han glatt ätit upp, allt han har fått, vilket visserligen inte är några astronomiska mängder.

Även om han är väldigt social så har Tuve ändå integritet och vill helst spana in nya människor innan de ska hålla i honom. Bäst är om de sitter bredvid så att han får ta lite i dem och själv visa när det är dags för närmare kontakt, då älskar han verkligen att träffa stora och små kompisar. Apropå det så träffar vi ett gäng mammor varje vecka på Barbacka och nu har vi provat att vara i lekrummet när vi är där, titta på andra små barn och gnaga på nya leksaker. Bra, tänker jag, att han får käka lite baciller och bygga upp sitt immunförsvar i lugn takt medan jag fortfarande ammar. Sist hittade han en skramlig plastboll som han tyckte jättemycket om, så det är väl bra att han kan komma ut och leka med sådant och så får han sitta här hemma med sina trista gamla träleksaker ;-)

Kommentera

Hungrig

januari 6, 2008 vid 12:59 f m (Barn, amning)

Hade jag inte vetat att ungar oftast har en tillväxtperiod när de är ungefär tre månader, där de äter stup i kvarten, så hade jag nog blivit lite orolig. Sedan igår har Tuve knappt gjort något annat än ätit, ätit, sovit, vaknat och varit hungrig igen.  Han har också fått lite svårare att komma till ro, han är mer medveten om vad som händer omkring honom och även om han somnar på kvällen så har han vaknat igen efter en liten stund och fått äta ännu mer för att somna om. Det tar på krafterna att maratonamma igen så nu ska jag stupa i säng. Äntligen! Får se hur länge det är såhär, några dagar är min gissning. Och förhoppning, ska jag kanske säga…

Kommentera

Om lycka

december 7, 2007 vid 8:25 e m (Barn, Liv, amning)

Tuve sov ett bra tag, vaknade och var en liten stjärna och plötsligt förvandlades jag till stålmamman. Ammade, klippte till ett gäng tygblöjor som krympt mer på ena ledden än andra och sen sicksackade jag dem, jag som inte rört symaskinen på säkert ett halvår! Ja, Tuvan somnade en sväng i sjalen och var mysig, jag la in en tvätt, ammade igen och sen kom Dan hem. Nu har min söta familj lekt med varandra, Dan smällde igång en skiva med Mikael Wiehe och somnade Tuve till den medan jag nu lagar mat. Dessutom har jag laddat och satt igång diskmaskinen. Vet inte var kraften kom ifrån, eller jo, det vet jag. En liten Tuva och en lite större Dan. Nu har plutten vaknat igen och maten är nästan färdig. Jag är lycklig.

1 kommentar

Liv i verkligheten

november 16, 2007 vid 12:12 e m (Barn, Liv, amning)

Jag har träffat lite mer folk i verkliga livet de senaste veckorna och det verkar som om mitt nätliv har minskat i motsvarande grad. Fikat lite med gamla girlfriends och sovit över mer hos lilla mor, känns väldigt, väldigt bra att ha lite större umgänge. Dock har jag inte träffat pappa på flera dagar, han hostar och kraxar och har sig. Tuve har fått så tjocka kinder de senaste dagarna så han kanske inte känner igen honom? Det är knappt jag själv gör det från dag till dag… Måste kolla på foton från hans första vecka och jämföra för att se om det är samma unge.

I söndags kväll var Tuve ledsen och ville inte sova, han kunde inte slappna av och vi blev helt ställda för vi har nästan aldrig hört honom gråta innan. Det varade inte så jättelänge, Dan gick runt med honom och han somnade efter ett tag, men det var så ovant. Sen var det lite gnäll i måndags kväll också och i tisdags. Han grät inte hela tiden, verkade inte alls ha ont eller så, men tjöt till emellanåt. Det jobbiga är inte när han gnäller, det som är svårt är när jag inte förstår vad han vill, då blir det kaos i hela mig. Sen igår hade vi en jättebra dag, efter att ha varit i Broby tidigt på morgonen för att Dan skulle erkänna faderskapet. (Ja, han erkände, så nu har Tuve en papperspappa och vi har gemensam vårdnad.) Tuve sov lite, vaknade och åt, lekte och tränade nacken, blev trött och fick åka sjal, somnade utan ett pip och sov, vaknade igen, åt, lekte, blev trött, fick åka sjal osv. Det är skönt när det fungerar. Ibland har jag inte ork att leka med honom när han är vaken och det känns så hemskt, då bara låter jag honom äta för att han ska bli nöjd och det är inte så jag vill ha det. Han sover ju på nätterna, men när han har ätit är det jättesvårt att lägga tillbaks honom på sin kudde för han vaknar och vill äta mer och det kan utan problem ta en timme eller två varje gång. Nu har jag gett upp, han får sova på kudden när vi går och lägger oss och han sover och sen när han har ätit får han ligga kvar och kela för vi somnar ju som små klubbade sälar ändå både han och jag. Var rädd att han skulle försvinna in under mitt täcke, men nu får han ligga på mitt täcke med sitt eget täcke över sig när han äter. Det innebär ju att jag bara kan ha täcke upp till midjan så jag får sova med stickad kofta över pyjamaströjan, men det går ju också bra. De ska tydligen ligga på en mjuk kudde för att inte bli platta i huvudet, men han ligger ju inte på samma sida hela tiden och dessutom åker han sjal på dagarna istället för att ligga platt så det är nog ingen fara. Hoppas jag…

Jag skriver inte så ofta på bloggen och inte så mycket mail heller, känner mig lite oartig men jag orkar bara inte just nu. Går i perioder som det mesta med mig. Istället för ord lägger jag upp bilder på bilddagboken, så om det är fler som vill ha lösenord till den så bara hojta. Pålitliga personer får tillgång ;-)

Kanske att jag borde passa på att ta en tupplur när Tuvan ändå sover så gott, men jag har bara inte ro att sova mitt på dagen. Måste sticka benvärmare ju!

4 kommentarer

I all hast

oktober 19, 2007 vid 2:57 e m (Barn, Husligt, amning)

Plutten sover, vi får se hur långt jag hinner…

När vi var på BVC i måndags hade vi fortfarande rätt mycket krångel med amningen och han hade inte gått upp så jättemycket så vi fick förslaget att amma var tredje timme på dagarna. Oj vad vi har ammat, vi var tillbaks idag och han hade gått upp över två hekto på fyra dagar. Jag tyckte väl igår att han började få lite hamsterkinder. Kan nog slappna av lite nu…

Förutom att äta som en liten varg så är han vaken mer och mer för varje dag. Dessutom tycker jag att han använder händerna mer, klappar och griper. Igår och idag har han tagit tag i halslinningen på min tröja och håller i sig i den när jag har honom i famnen. Mysigt.

Man ska bli så effektiv när man blir småbarnsförälder och även om jag inte får så mycket gjort så stämmer det nog ändå. De stunder jag har två lediga händer blir det faktiskt väldigt mycket gjort, jag prioriterar på ett helt annat sätt och tvättar, plockar undan, öser upp stora vattenglas och viker blöjor i hundrafemtio knyck. Det är också märkligt hur mycket man klarar av att göra med bara en ledig hand och arm.

Jag försökte vänja oss av med amningsnapparna lite gradvis, vi började varje amning med napp och avlutade utan men efter ett tag blev Kråkan arg och ville inte äta utan. Han låg där och var röd i hela huvudet och viftade med sina små händer och tyckte inte att han fick tag ordentligt. Napparna är rätt stora och lätta att ha att göra med så han var missnöjd över att jag tog bort dem. Han tittar mer på oss nu och jag fick en så olycklig min där han låg och tittade på mig. Alltså tog jag bort napparna helt, för att inte förvirra honom, och det har faktiskt fungerat. Huden är läkt och även om greppet inte är perfekt så är det tillräckligt bra för att jag inte ska få nya sår. Om det inte vore för att han fått torsk, en ganska vanlig svampinfektion på tungan som smittat mig och gör huden lite skör. Behandlingen är i första hand vickyvatten så det har vi inhandlat nu, ska penslas på hans tunga många gånger om dagen och förhoppningsvis få bort det vita från munnen på honom. Hoppas det funkar, annars får man sätta på nåt lila som verkar lite äckligt.

Arbetet med utbyggnaden går inte så fort just nu, men fina Pia och Sofi var här och gjorde dagsverke i veckan så nu är hela lådan grundmålad i alla fall. Tacksamheten är stor! Eftersom ytterväggen ska rivas mellan det som är toalett nu och det som ska bli badrum är det bara väggbrädorna kvar där, och det börjar bli lite kallt utan isolering när hösten kommer på. Vore skönt om det gick framåt, samtidigt vill jag helst ha Dan inne hos oss och umgås med honom när han är hemma. Det har kört ihop sig lite på jobbet för honom så han var varit tvungen att jobba rätt mycket sen vi kom hem från BB. Slitigt med ensamma dagar, tur att Kråkans morfar finns så nära och har tid. Men jag längtar efter att vara familj, bara jag och Kråkan och Dan och Bessie, så vi ska försöka isolera oss i helgen och titta bara på varandra. Längtar! Det är så stor skillnad när Dan är hemma, då skiner solen över oss. Och då får vi lite mer tid att leka med stackars Bessie, som tycker att jag är om möjligt ännu tråkigare som mamma än jag var som gravid.

Jag har vågat mig på att göra en kopp te, ska se om jag hinner dricka det varmt innan han vaknar igen. Min lilla plutt. Och ja, vi försöker komma fram till ett namn, lovar att tala om det här så fort vi bara bestämt oss.

Kommentera

Måndag

oktober 15, 2007 vid 9:37 e m (Barn, Tycker & tänker, amning)

Ikväll är jag tröttare än på länge, Kråkan hade nåt knas i halsen igår, det lät som att han satte i halsen när han bara låg och sov i soffan så vi blev helt panikslagna och ringde 112. Det varade bara några sekunder men sen spenderade vi halva natten på akuten, han var hur lugn som helst och det verkar inte ha varit nåt konstigt, bäbisar bara beter sig så ibland när de andas men det var alldeles gräsligt. När vi kom hem ville han äta i drygt en och en halv timme och det hann bli tidig morgon och sen hann jag sova tre timmar, upp och sen iväg till bvc. Nu känns det som att jag ska stupa av utmattning och en oro som tilltar när mörkret faller. Jag vet att man ska njuta av varje dag för att tiden går så fort, men jag kommer på mig själv med att önska att tiden ska gå fortare så han inte är så ömtålig längre och så att jag ska vänja mig, lära mig och bli, verkligen bli, förälder. Jag önskar nog mest att vi levde våra liv mer naturligt, eller ursprungligt kanske jag ska skriva. Som nomader, ute, med en stor flock som alltid finns runt omkring. Tre människor och en hund är inte så många, hur fantastiska de än är i min lilla familj. Jag trodde jag skulle vilja vara ifred så mycket, men nu när Kråkan är här känner jag snarare tvärtom, jag önskar att hela släkten levde tillsammans. Det känns inte naturligt att vi är så ensamma, speciellt de dagar Dan är iväg och jobbar och vi bara är två små människor och en liten hund.

Vi var på amningsmottagningen idag och jag känner mig stärkt, har börjat testa att amma lite utan amningsnapparna igen och det verkar fungera. Skönt, hoppas det fortsätter på den här vägen.

Salem al Fakir är på teve, det är bra, han gör mig glad. Dan och Bessie har gått till bussen för att lämna Kråkans farmor som varit här på besök ikväll.

2 kommentarer

Mycket amning blir det

oktober 13, 2007 vid 8:14 e m (Barn, Husligt, amning)

Varje dag är ny och annorlunda och vi lär oss hela tiden, men jag känner mig fortfarande som världens nybörjare. Lite fumlig sådär, även om blöjor och amning blir lite mer rutin för varje dag. Det funkar bättre med amningsnapparna, huden läker och vi kan koncentrera oss på att öva in rätta greppen och att få Kråkan att gapa ordentligt. En bit kvar, men han äter som en liten häst i alla fall. Ibland med ganska långa mellanrum och ibland en gång i timmen, det tar väl ett tag att ställa in både produktionen och hans hunger. Det är ett heltidsarbete, utspritt över hela dygnet. Det tar kraft att amma men det är häftigt när det funkar, att min kropp kan tillverka mat till mitt barn.

Det är mycket jag önskar att jag hann med, men det gör jag inte. Så fort någon kommer in genom dörren så hivar jag över ungen och springer ner i källaren och slänger i en tvätt eller hänger upp en ren. Källartrappan är jättebrant så jag vill inte gå där med honom, får ändå inte tvätten med mig samtidigt så det skulle inte tjäna något till.

Känner mig lite grötig i skallen av allt nytt och våra konstiga sovtider, men ville bara tala om att vi har det bra. Det är fortfarande jätteläskigt att ha ansvar för en annan människas liv och allting annat än blöjor, amma, tvätta och sova känns som ett äventyr, ett nästan oöverstigligt berg. Att själv laga mat och äta till exempel, för att inte tala om att gå till affären som jag och Kråkan gjorde igår. Puh vilken pärs! Önskar att jag hade åtta armar och en privat kock. Har hört talas om att det tar ungefär två månader innan man liksom blir förälder och landar, jag ser fram emot det. Att få in det som en vana i kroppen och inte behöva kalkylera för att kunna gå upp och ner för trappan och hämta något. Jag ser andra föräldrar och de verkar så säkra, de verkar veta vad de håller på med och de kan göra hur många olika saker som helst och så bara är de föräldrar. Jag vill också bli sådan.

Kommentera