Onsdag

Jag skriver jobb när Tuve sover. När det är avslutat ska jag ge mig i kast med pluggandet igen, jag känner mig oväntat taggad. I första hand är det c-uppsatsen som ska påbörjas igen och i mån av tid en distanskurs på kvartsfart i medicinsk antropologi.

Mest taggad känner jag mig ändå när jag tänker på att vi kommit på en ny plan för våra väggar. Vi har ju tänkt tapetsera men efter fyra år är vi inte i närheten och våra 60-talstapeter är enormt sunkiga. Nu har vi bestämt oss för att göra livet lite enklare, strunta i att tapetsera och istället köpa vit väggfärg. Inte riva ner befintliga tapeter utan bara dammsuga väggarna och måla. Sämre än nu kan det knappast bli ;-) Jag googlar runt efter någon bra miljömärkt färg, det verkar finnas ett juste utbud. Kan knappt bärga mig!

Åter till jobbet nu, jag är faktiskt snart klar.

Nu är bäst

Ibland undrar jag när den här nyförtjusta känslan ska gå över, att Tuve känns som en nyöppnad, fantastisk present. Vi tittar på honom varje dag och förälskelsen väller upp i ögonen, han är ju så söt! Just nu, han är alltid som bäst just nu. Jag skulle absolut inte vilja att han blev nyfödd igen, eller plötsligt en femåring. En elvamånaders stor liten Tuve är det mest fantastiska jag någonsin stött på. Om en månad kommer jag helt säkert att tycka att en nybliven ettåring slår alla rekord.

Elva månader

Ett barn har flyttat in. Jag hann knappt vänja mig vid att ha en baby, och nu är Tuve en hel liten unge. Sex vita små tänder, en evig svada av babbel och igår fick han sina första riktiga skor. Han pussas, och hjälper till att klä på och av tröjan. Han vill äta själv med sked, det går verkligen si och så men han har koll på principen.

På morgonen går Dan upp först och äter frukost, när jag och Tuve vaknat ropar vi på honom. Tuve sitter i sängen och tittar med tindrande ögon mot dörren när han hör pappas steg i trappan. De går ner och fixar morgonblöja, potta och kläder medan jag klär på mig och kommer efter. Lek och bus hela dagen, vi försöker träffa någon varje dag eller åka in till stan så att det händer något. En tupplur om dagen blir det oftast, ibland två. På kvällen är det lite för spännande för att somna, så vi har börjat släcka ner hela huset och sätta oss i mörkret i soffan hela familjen och varva ner när lilleputt blir trött. Då tar det oftast bara en liten stund innan Tuve lugnar ner sig och somnar, och vi vuxna har upptäckt hur skönt det är att sitta stilla i mörkret, prata lite eller bara vara.

Nu när Tuve går omkring så bär han också runt på allt löst han får fatt i. Plötsligt hittar vi teskedar i byrån, grytlock i tvättkorgen, smutstvätt i skorna och fjärrkontrollen under köksstolarna. Hela havet stormar.

Nya skor och solen i ryggen.