En låda skräp

Eftersom hela näringslivet verkar ha fått reda på att jag är mamma, får jag en massa uppmaningar om att köpa saker. Nya, spännande erbjudanden i lådan titt som tätt. ”Vilket slöseri med papper” tänker jag och lägger det i pappersinsamlingen. Den här veckan fick jag ännu ett kuvert från Libero, företaget som utan jämförelse slösat mest papper på mig, och nu skulle jag minsann få ett paket (!!!). Bara att gå till Lindex, lämna in en lapp och vips! skulle det bli mitt. Jag föll för frestelsen och tog mig till nämnda affär och kvitterade ut lådan. Vad den innehöll? Ett gäng engångsblöjor förstås, per definition skadliga för miljön, ett paket bindor, inte heller någon hit, en förpackning engångshaklappar, kommentarer överflödiga, en liten boll, och en flaska badolja med lugnande parfym som man ska använda för att få barnet att somna lättare efter badet på kvällen. Parfym?!? Jag tog i flaskan och händerna stank så att jag fick tvätta dem tre gånger. Skulle inte tro att jag doppar min unge i det där. I det lilla häftet som låg i boxen svänger sig Libero med snygga formuleringar som ”När våra barn blir stora ska det fortfarande finnas träd att klättra i” och  så hävdar de att de ”tar hänsyn till blöjornas hela miljöpåverkan”. Har blöjorna någon miljömärkning? Icke. Är jag övertygad om deras förträfflighet? Icke. Känner jag att jag kan köpa ett ton av deras böjor ”med gott samvete”? Icke. Nu är Libero säkert inte varken mycket bättre eller sämre på miljötänkt än någon av de andra stora tillverkarna men jag bryr mig faktiskt inte. Tygblöjor rules.

På äventyr i skafferiet

När jag och Tuve var i Malmö och hälsade på vår kompis Hermine för ett tag sedan, så höll hon på att dricka upp alla sina teer innan hon skulle köpa nya. Själv har jag inte druckit något annat än Earl Grey hur länge som helst. Alla nya teer har hamnat oöppnade i skafferiet men förra veckan fick jag ett ryck av inspiration och tänkte att där kan de ju inte stå odruckna. Snart har jag gjort slut på en jättefin burk te som Dan köpte till mig i Belgien förra våren. Det är med rabarber och små blå blomblad.

Lite inspirerad av den där Köpstoppmänniskan jag skrev om igår har jag fått mer kraft och lust att använda upp alla saker i skafferiet och kylen. Det är mitt projekt just nu, ett av dem i alla fall. Mitt köksprojekt. Igår gjorde jag soppa av grönsaker som höll på att bli för gamla, en purjo, några morötter, gul paprika och en massa tomater som inte var så goda när de var naturella. Den soppan har räckt som lunch åt Dan på jobbet, mig och pappa här hemma. Framåt kvällen rotade jag fram torkade sojabitar ur skafferiet, jag tror de är flera år gamla men det är ju en torrvara så det spelar ingen roll. Jag mixade resten av soppan och hade som bas för en improviserad sojaköttgryta, den blev helt okej faktiskt. Dessutom hittade jag polenta som jag gjorde gröt av och hade riven parmesanost i. För er som inte känner till polenta så kan man äta det ungefär som potatismos, det är alltså inte som att jag serverade havregrynsgröt eller nåt sånt till grytan. Till efterrätt knaprade jag i mig lite strössel som vi också haft i sisåsdär tusen år i skafferiet. Ska man tömma så ska man.

Härmed utmanar jag alla som känner sig uppmanade att också tömma sina skåp och lådor. Använd mat innan den blir för gammal, bra för ekonomin och bra för miljön när vi inte kastar i onödan.

Gör

Vi gör också, sitter inte bara och funderar hela dagarna även om det hade varit trevligt. I går var Dans pappa och hans fru här, och min morfar. Två gånger Gunnar, det är trevligt att få besök och dessutom får man en bra anledning att städa. Dan bakade en ovanligt god kaka, sockerkaka med bär i. Jag åt två skivor och jag gillar inte kakor speciellt mycket i vanliga fall.

Vi har haft en sån där huslig helg, det brukar bli så. Satt upp lampor, tvättat och städat. Trevligt att hinna ikapp lite. Jag har till och med rensat ut lite grönsaker ur kylen och lagat soppa som ska vara till lunch i morgon för både mig här hemma och Dan på jobbet. Vid enstaka tillfällen kommer jag före sådär, istället för att bara trampa vatten i tiden och sällan komma ifatt. Jag önskar mig mer sånt.

Försöker planera lite. Tänker att jag ska vara hemma ett år till med Tuve, och samtidigt göra klart min c-uppsats. Till hösten eller så, bara jag kan lägga fram den och bli berättigad till nytt studiestöd om ett år. Har funderat innan på att läsa till landskapsvetare i Kristianstad, det passar ihop med min etnologi och min termin på arkeologen och vore kul. Jag känner ett stygn av obehag ibland när jag inser att människor som är yngre än jag har färdiga utbildningar, riktiga yrken, och dessutom ibland får anställning som just det de är utbildade till. Känns långt borta, jag vet inte riktigt hur man gör men jag kan ju försöka.

Nu är det dags att äta. Min man är barfota och han har lagat middag. Jag tycker om barfota.

Tänker

Jag tänker en massa på hur jag vill förändra, förenkla och utveckla mitt och familjens liv. Små saker och stora, praktiskt och innehållsmässigt. Superpretentiöst som vanligt. Behöver jag be om ursäkt för det? Egentligen inte, så länge man inte frågar Jante och det gör jag inte gärna.

Snubblat över en intressant blogg om att inte handla en massa saker, den heter Köpstopp och författaren hade just köpstopp, med undantag för mat och sådant, under 2007. Jag blev jätteinspirerad och ska försöka få med Dan på att testa en köpfri månader i alla fall.

Undrar om det är lite väl planerat att hitta på miljömål för sin familj? Jag tänker på sådant som att byta ut att lampor till den energisnåla varianten under året, eller att häften av alla kläder vi handlar ska vara ekologiska. Struktur och listor. Kanske vill jag föra in lite struktur i tillvaron, nu när jag är hemma med Tuve och inte har tider och ramar på samma sätt som jag brukar. Få lite koll, eller kontroll?

Fredag morgon

Tidig fredag morgon. Väldigt tidig. Tuve vaknar till, jag är förkyld och det känns som om hela världen består av slem. Jag kan andas, men det är så obehagligt att jag nästan önskar att jag slapp. Tuve vrider på sig och jag ropar på Dan, som kommer upp och byter på honom. Dan är på väg till ett tidigt morgonmöte som han går på varje fredag, någon slags sekt tror jag, men jag låter honom hållas. Jag får tillbaks Tuve och ammar honom lite. Sen börjar det spraka i byxorna på sonen och eftersom Dan just bytt så släpar jag mig upp, varma fötter på kallt golv. Jag öppnar blöjan och konstaterar att jag får byta inte bara blöjan utan blöjbyxa och pyjamas också. Plötsligt kommer en hel fontän med kiss som blöter ner hela byrån och halva golvet. Jag ropar på Dan för att han ska komma upp och tända i taket så jag kan se ordentligt utan att behöva lämna skötbordet. Innan han hinner upp hör jag ett konstigt ljud från sängen, vänder mig om och ser att Bessie sitter och kräks på Dans täcke. Vad är det för en dag det här?

När hundkräk och babykiss är upptorkat går vi och lägger oss igen, men efter allt ståhej är Tuve pigg som en liten lärka och inte alls intresserad av att ligga i sängen. Dan åker hemifrån och efter en stund ger jag upp och lämnar sängen. Går ner med Tuve, som sitter i sin stol och nu är så trött att ögonen går i kors men sova, nej det ska han minsann inte. Jag dricker lite honungsvatten och efter ett tag går jag upp igen. Vi har en termos med varmt vatten vid skötbordet, för att tvätta ungen med, och nu upptäcker jag att den har gått sönder. Jag visste inte ens att en termos kunde gå sönder, men botten har liksom hamnat på sned och vatten läcker ut när man lyfter den. Rullen med rispapper, som man har i tygblöjorna närmst huden, är blöt så jag får rulla ut flera meter och hänga upp på tork innan jag kan få fatt i ett torrt papper och sätta på Tuve en torr böja. Jag gör ett nytt försök att gå och lägga oss och efter en liten brottningsmatch tar Tuve en liten slurk och somnar om. Jag också. 

Kugghjulen snurrar

Tuve är så ivrig, han vaknar med uppsynen full av förväntan. Han vill se allt som finns att se, ta tag i allting, dra, smaka, gnaga och undersöka. På skötbordet försöker han rulla runt och undersöka skötbädden han ligger på. Pottan har inte gått så bra idag för han skuttar upp och ner som om han satt på en rodeohäst. Inte missnöjd, bara sprallig, och så slänger han sig efter byrån, väggen, mig eller Bessie. Han drar sin morfar i skägget, biter sin far i näsan och drar av mina örhängen. Nästan alltid glad, men intensiv och slingrig som en mask. För att få honom att ligga still på skötbordet, tillräckligt still för att man ska hinna få på honom en blöja, måste man ge honom något att leka med, en leksak, en tvättlapp eller ett klädesplagg. Vad det än är han får, så lägger han det i ansiktet, rakt över ögonen, sen sträcker han armarna rakt ut och viftar. Vi har inte riktigt listat ut varför, kanske vill han leka tittut?

Jag föreställde mig att barnet jag bar i min mage var nyfiket och lugnt. De två första månaderna utanför magen var han mest lugn, sen växte nyfikenheten om lugnet. Även om han verkar harmonisk så är väl inte lugn det första ord jag skulle använda för att beskriva honom. Han är nyfiken i hela sig, i sina ögon, händer, sin mun, sina öron och varenda muskel i hela kroppen som slingrar sig för att undersöka vilka gränser han kan spränga idag.

I morse började Tuve med det här roliga att släppa en sak på golvet, titta på den och se hur Dan eller jag lyfter upp den på bordet igen. För att släppa den igen, och igen, och igen, och igen, och så en gång till. Orsak och verkan, släppa-titta-få tillbaks-släppa-titta-få tillbaks. Man kan nästan höra hur kugghjulen i hans huvud snurrar och hakar i varandra, hur synapserna växer till och får kontakt med varandra. Det är fantastiskt. Sen får vi se hur fantastiskt jag tycker att det är om några veckor när jag har plockat upp hans leksaker tretton miljoner gånger.

Natt

Det är natt. Det är helg. Dan, Bessie och Tuve somnade på soffan, så jag drog igång en disk- och en tvättmaskin. De hummar och det blir rent. Tänderna är borstade och jag sköljer med fluor. Dags för pyjamas och att masa hela lilla familjen upp för trappan till sängen. En hel helg framför oss, veckans höjdpunkt.

Tuve News

Tuve blir mer och mer intresserad av Bessie och sitter gärna på golvet och tittar länge, länge på henne när hon leker med sitt hundben. När han ska prata med henne håller han långa utläggningar med sin gällaste stämma och jag är inte helt säker på att Bessie verkligen uppskattar hans höga tjoande. Å andra sidan vet jag inte hur mycket hon hör av det.

Idag har vi varit på babysim igen och Tuve är redan påtagligt trygg i bassängen. Han ler, snackar med ledarna och flirtar med de andra bäbisarna. Idag fick han dyka och det gick hur bra som helst, han log nästan så fort han fått näsan över vattenytan igen. När han ska flyta på rygg räcker det med att vi håller en hand under nacken på honom, han flyter runt som en bit frigolit. När vi drar runt honom i vattnet på rygg sådär så tittar han sig omkring, hur avslappnad som helst, och sjunger. Min vackra lilla unge.

Sol ute, sol inne

Efter en vecka där Tuve inte varit så glad utan mest verkar ha varit trött och besvärad, har vi nu haft ett par solskensdagar. Igår var det sol både inne och ute och efter att Tuvan somnat i vagnen var vi ute och fixade i trädgården. Finns inte så mycket att fixa än, det känns för tidigt att börja gräva och så, men jag plockade ihop lite grenar som blåst omkring och tömde krukor där innehållet inte längre var så livskraftigt. Dan tog ett krafttag och städade hos hönsen, ut med allt gammalt hö och spån och in med nytt rent.

Idag har Dan fyllt år så vi har haft våra morsor här på fika. Jag har stoltserat med Tuves nya skills på sittfronten. Idag har han suttit flera minuter i sträck och tittat på Bessie, han kan till och med sitta upp och pilla med lite leksaker utan att välta. Jag är fortfarande paff.

Prioriteringar

Jag har länge varit väldigt bestämd på att jag vill bo några mil norr om Kristianstad, i höjd med Glimåkra, Östanå och så. Igår insåg jag plötsligt att det sociala sammanhanget är sååå mycket viktigare än det och den exakta geografin känns plötsligt som något jag kan prioritera bort. Vad är viktigt då? Jag vill bo i hyfsad närhet till Kristianstad, där vi har familj, och till naturen. Då menar jag inte en ”skog” med tallar i jämna rader, utan något som känns mer riktigt och levande. Vi behöver ha ett eget boende, ett hus eller en egen lägenhet i ett gemensamt stort hus. Det jag vill ha tillsammans med andra är ett extra kök och vardagsrum, gemensamma utrymmen där vi kan umgås och vara kreativa, och trädgård med möjlighet att odla och ha lite djur. Med någon form av ekonomisk förening kan vi göra storköp tillsammans, gå ihop och handla större mängder ekologisk mat till exempel. Det roligaste vore några barnfamiljer, för Tuve och våra förhoppningsvis kommande barn att leka och växa upp med.

Jag tänker här på bloggen, för att det är bra med bollplank och för att det kanske finns andra med samma funderingar och då kan vi ju slå våra träskallar ihop. Nu är det dags att mata Tuvan.

« Äldre inlägg