Kallt, kläder, hjälp!

Jag gillar hösten, jag trivs när luften blir lite klarare, högre, lättare att andas. Men det innebär ju också att man måste ha mer och tjockare kläder på sig och nu har jag fått en ny släng av Vad Ska Ungen Ha På Sig-panik. Den kommer ju att frysa, vi måste ha mer kläder, hur mycket kläder behöver man egentligen? Vi har bara inomhuskläder, måste fixa mössor och koftor, behöver h*n en overall redan i september? Vantar? Raggsockar? Och ska man köpa en massa i storlek 50 eller växer de ur dem på en vecka? Men även om det är så, inte kan väl ungen ligga och huttra bara i väntan på att växa i storlek 56? Jag ränner runt med mina förbannade listor på Hur Mycket Kläder En Unge Behöver I Varje Storlek och blir bara stressad. Jag låg vaken jättelänge inatt och grubblade och kände mig helt förvirrad över kläderna, och hur ska vi kunna ta hand om en livs levande unge, vi vet ju ingenting?!? Om det är nån som vet hur mycket kläder en septemberunge behöver när den är precis nykläckt så kan ni kanske tala om det för mig? Och vilken storlek ska man köpa egentligen?

Läget

Urk, jag har fastnat på Facebook, som nu försöker sluka mitt liv. Jag gör vad jag kan för att behålla lite makt över tillvaron och hoppas att den här nya yran ska lugna ner sig. Jag leker rätt mycket på bilddagboken också, gillar verkligen formatet där. Plåtar mer och har bättre ordning på bilderna, nu går jag ju igenom vad jag tar nästan varje dag och rensar ut allt suddigt och så.

Idag har jag, förutom varit på Facebook, varit hyfsat duktig och sorterat papper, bockat av en del från mig Tråkiga Saker Jag Måste Göra Innan Barnet Kommer-lista och dessutom roat mig med att tvätta en tvätt till :-)

Magen ligger i hårdträning, med betoning på hård, jag har en massa sammandragningar hela tiden men inga som känns speciellt mycket. Jag är så nyfiken på hur det ska kännas och börjar längta efter att det ska hända nåt, så jag går runt och känner mig helt knäpp. Ska det inte börja göra lite ont, det vore väl spännande? Lite molvärk, ont i ryggen, förvärkar, jag tar vad jag får ;-)

Vi var hos en annan barnmorska i måndags, hon menade att barnet inte alls var fixerat utan låg ganska högt, men på rätt håll i alla fall. Hon gissade att det kommer att väga 3400-3600 gram när det föds. Fast det måste ju bero på när Liten bestämmer sig för att koma ut, mellan vecka 38 och 42 borde den väl växa runt ett kilo så… Men det blir nog en lagom bäbis för mig kropp att föda, ingen minimini och inte heller en gigant.

Nu lagar Dan mat som värst, jag får plocka undan lite här så vi får plats att äta.

Kort uppdatering

Jag mår bra.

Liten mår bra och trampar i min ljumske.

Vår digital-tv funkar inte. Igen.

Vi har köpt en torkställning till, så att vi kan tvätta ännu mer. Jag är nöjd :-)

Jag har sjunkit ännu längre in i min kropp, som tar över mer och mer. Jag tänker inte så mycket, jag mest bara är i mig. Till och med när jag vaknar på natten känner jag det, jag är i ett annat medvetandetillstånd. Det är ganska mysigt, ovant, det känns bra.

Jag är lite trött.

Vuxen?

Jag fick den frågan två gånger igår, hur vuxen jag är egentligen. Om man ser till detaljerna så är jag ju vansinnigt vuxen med hus, barn, sambo, hund, Ford Escort, amorteringar och ICA-kort. För att inte tala om mitt nya intresse att torka diskbänken. Om man istället tittar lite närmre så är jag nog rätt barnslig, på det sättet att jag gärna gör saker som är till synes fullkomligt meningslösa med vad som nog kan kallas för barnslig förtjusning. Spela tv-spel går an, titta på fåniga filmer likaså, och jag tycker det är väldigt viktigt att gå i alla vattenpölar när jag har gummistövlar för annars vet jag ju inte att gummistövlarna verkligen fungerar. Kanske handlar det mer om att jag tillåter mig att njuta och att vara närvarande, försjunka i detaljer och göra saker bara för att jag vill. Jag känner väldigt sällan att jag måste avbryta för att gå och göra något ”viktigt”. Ett sånt sätt brukar inte betraktas som så särskilt vuxet, men jag är rätt nöjd med mitt sätt att vara vuxen på. Dessutom tror jag att det är egenskaper som gör att jag kan komma närmre mitt barn och det skadar ju inte heller.

Lite å var

Det blev rätt sent i förrgår natt innan Dan kom tillbaks och hämtade mig och Bessie, och sen kan jag ju ändå inte sova så länge på morgonen för jag blir hungrig och måste upp och äta. Således var jag rätt trött och zombieaktig igår. Minns inte riktigt vad jag höll på med… Jo visst, vi var inne i stan en sväng och köpte på oss lite mer babykläder, en skötbädd och en liten kudde. På kvällen upptäckte jag att vår digital-tv inte funkade så jag fick mig ett litet samtal med den roliga supporten igen, det är nåt vajsing som teknikerna ska kunna fixa på måndag. Man undrar ju hur det är ställt egentligen. Efter middag och film var det sent och jag var riktigt kräktrött, så jag bestämde mig för att låta röran i köket vara. Tallrikar, glas, grytor och stekpannor och slabb och allt. Fast kanske om jag bara skulle ställa in min tallrik i maskinern först. Och besticken. Och Dans tallrik också. Det dröjde alltså inte särskilt länge förrän jag drog fram genom köket som en annan tornado och ställde i ordning, sköljde ur, ställde in potatis i en låda i köket, kastade rester i komposten och, slutligen, torkade den nu för tiden ganska blanka diskbäken.

Det känns lite annorlunda i kroppen nu, jag tror det är omställningen från ”gravid” till ”snart dags att föda barn” som gör sig påmind. Svårt att sätta fingret på precis vad det är, men det är som om jag är mer i min kropp. Kanske inte så uppmärksam på omvärlden. Dessutom tror jag att endorfinerna börjar ladda upp inför föderiet, känner mig lite småhög emellanåt och det är rätt skönt. Sen känns det mer i bäckenet, det ilar lite och trycker och har sig, så Liten är väl på väg neråt. Magen är det i alla fall. Skulle gissa på att det är ett par-tre veckor kvar och väskan är i alla fall halvpackad.

Idag har vi firat småbrödernas gemensamma 50-årsfest hos mamma. Jag älskar verkligen min släkt, de är helt bindgalna och underbara. Lite konstigt kändes det i och för sig emellanåt, för det var första kalaset utan mormor. Första gången morfar dök upp själv, och är lite ovant alltihop, samtidigt som det mesta är som det alltid varit.

Snabba besked

Dan fick ett plötsligt jobb. I eftermiddag och ikväll. I Köpenhamn! Lyckligtvis vill lillebror Hugo vara barnvakt åt mig och Bessie, så vi slipper sitta hemma och uggla och gå varandra på nerverna. Packar ihop oss så fort vi kan, och snart iväg.

Kackel

Nä, vet ni, idag känner jag mig mer som en huvudlös höna än något annat. Jag mest bara irrar omkring och vet inte riktigt vad jag håller på med. Påbörjar saker men glömmer vad jag håller på med halvvägs, eller bara tröttnar och måste vila på soffan. Har i alla fall lyckats tvätta, flera tvättar, och då råkat få tjugo kilo dyngsur tvätt mer än vad vi har plats att hänga… Sen sitter jag bara på en stol och irrar med blicken. Bäst att stänga av datorn innan jag lägger in den i ugnen eller nåt annat smart ställe.

En hemmakims dagbok

Igår gick jag upp, åt frukost, blev trött, vilade på soffan, städade hyllorna i källartrappan, städade skafferiet, rensade ut för gamla kryddburkar, åt lunch, städade kylskåpet, sköljde ur lite gamla marmeladburkar och annat som stått för länge längst in i kylen, gick bort till pappa (vi har fortfarande ingen frys sen översvämningen i källaren) med en kasse frysgrejor (som Dan hade handlat) på pappas nya rullebör som jag skruvade ihop häromdan, satt och var trött en stund på pappas soffa, gick hem, städade bänken under skafferiet, vek lite tvätt, drack te, lekte på nätet rätt länge, försökte vila mer på soffan till det underbara ljudet av Bessies pipande, gav upp mitt försök att vila på soffan, gick bort till pappa och hämtade mat till middagen, gick hem och lagade den, åt framför Morden i Midsomer, stängde av datorn, gick och la mig, läste lite i Målarens döttrar som jag har läst en gång förut men som jag tycker om, sen slocknade jag. Vaknade av lite åska vid två, Bessie var rädd, jag gick ner och drog ut lite sladdar och sen sov jag vidare. Otroligt rafflande liv jag har.

Ynklig garderob

Nu har jag vikt ihop och lagt ner en del av Litens kläder i byrån, och det ser skrämmande ynkligt ut. Haha, jag trodde vi hade en del men det är olika storlekar och nu sorterade jag bara ut 50 och 56. Vi får hitta lite mer second hand tror jag, eller köpa ett sånt där baby-start-kit på H&M så inte ungen behöver frysa eller ligga där i smutsiga kläder. Vi har blivit erbjudna att få låna, men det verkar lite stökigt att hålla reda på vems kläder som är vems, och så vill vi ju inte råka sabba någon annans kläder som de vill ha igen sen. Det är ju ändå bra att ha en egen grunduppsättning, eftersom vi förhoppningsvis kommer yngla av oss med en drös till innan vi är nöjda. Pappa berättade idag att det finns ett ställe vi kan kolla in i Knislinge och det är ju bara några minuter härifrån, så vi får väl hoppas. Har vi tur så kommer alla snälla släktingar och ger Liten en massa små kläder när ungen väl kommit ut om några veckor. Om några veckor!?! Hjälp, jag är i vecka 37! Såja, inte bli yr och få panik, det är ju CSI på tv.

Tvätt & väskpackning

Vi har skaffat parfymfritt tvättmedel från Ocean så vi kan tvätta alla Litens kläder, så det leker jag med om dagarna. Tror jag ska passa på att stryka lite, i alla fall sjalen, så det blir lite mjukt och så. Inte för att jag tror det blir en vana, men en gång skadar ju inte ;-)

Jag har plockat fram min lilla röda resväska och lite saker som vi ska ha med när vi ska föda barn, börjar bli dags att packa nu. Vi har inte allt hemma ännu som ska med, men en del i alla fall. Har beställt ekologiska engångsblöjor på Mossagården, där vi annars får våra grönsaker från. Det verkar vara lite mycket bestyr att ta med tygblöjor till BB men de här känns som ett bra alternativ för dagar när man inte är hemma hos tvättmaskinen. Vad mer? Hm… vi ska nog beställa lite kläder till på Minimundus. En mössa att sätta på barnet när det kommer ut, så inte öronen blir kalla. Och en sovpåse, den verkar praktisk.

Annat nytt är att jag skaffat en Bilddagbok. Jag tror att jag ska lösenordsskydda den sen när barnet är ute och jag börjar lägga upp bilder på henne/honom, men än så länge är den öppen. Om du plötsligt inte har tillgång och tycker att du känner mig så får du hojta till så kanske du blir förärad ett lösenord :-)

« Äldre inlägg