Det mesta som ändras i min kropp går ganska långsamt, så jag hinner vänja mig. Mest är det förstås magen som växer, den börjar bli rätt stor nu. Barnet rör sig mer sina yogarörelser för det mesta, men ibland känns det som att h*n gnager på mina revben. Nej, det gör inte ont men det känns lite mysko. Jag får lite känningar av olika ”besvär” ibland, kramp i vaderna, ont här och där, illamående och så vidare. Varje gång tänker jag att ”Jaha, nu börjar det” men än så länge har det mest besvärliga gått över ganska snabbt. Gissa om jag är tacksam för det! Verkligen inget att ta för givet.
Något mer permanenta är alla mina nya födelsemärken, de kom mest under första halvan av graviditeten och sitter förstås kvar där de landade. Jag har börjar läcka lite mjölk också, men den har fortfarande ingen färg utan ser mest ut som vatten. Först blev jag lite bestört och tänkte att ”Det är väl typiskt också, att min puckade kropp tror att barnet kan leva på vatten” men sen har jag förstått att det är ganska vanligt. Det vita kommer sen, jag får vara snäll och vänta och det är ju ingen brådska heller.
Det enda som är lite besvärligt är att det är så svårt att vända sig i sängen. Magen blir aldeles hård och knölig när jag försöker, tror inte det är sammandragningar utan snarare som Torsten tycker det blir obekvämt och sträcker sig när jag stökar. Jag ligger nog lite konstigt med alla kuddar och blir spänd i axlarna, vilket i sin tur har börjat ge mig huvudvärk. Blä. Jag får kanske promenera lite mer om dagarna så spänningarna släpper, för ont i axlarna och huvet gillar jag inte.
Det som är utanför kroppen ändras förstås också. Till exempel blir alla tröjor helt noppiga på magen, och sånt jag tappar på golvet får helst någon annan plocka upp. Dessutom har jag inte sett undersidan av min mage på ganska länge, undrar hur där ser ut?
Om en månad är Torsten färdigbakad, men det kan lika gärna dröja två månader innan det är dags att föda. Jag börjar bli lite rastlös i min längtan efter att få se hur ungen ser ut egentligen. Dagarna här hemma är ganska enahanda, Dan fixar utbyggnad och jag sitter inne och gömmer mig för det stårgrå vädret och alla skurar. Bessie sitter i bilen, där hon trivs bäst, och ibland när det blir alltför långtråkigt kommer hon in och piper och och vill få underhållning.
Nä, nu ska jag gå och stoppa lite mattor i tvättmaskinen. Mycket som ska boas…