Kroppen

Det mesta som ändras i min kropp går ganska långsamt, så jag hinner vänja mig. Mest är det förstås magen som växer, den börjar bli rätt stor nu. Barnet rör sig mer sina yogarörelser för det mesta, men ibland känns det som att h*n gnager på mina revben. Nej, det gör inte ont men det känns lite mysko. Jag får lite känningar av olika ”besvär” ibland, kramp i vaderna, ont här och där, illamående och så vidare. Varje gång tänker jag att ”Jaha, nu börjar det” men än så länge har det mest besvärliga gått över ganska snabbt. Gissa om jag är tacksam för det! Verkligen inget att ta för givet.

Något mer permanenta är alla mina nya födelsemärken, de kom mest under första halvan av graviditeten och sitter förstås kvar där de landade. Jag har börjar läcka lite mjölk också, men den har fortfarande ingen färg utan ser mest ut som vatten. Först blev jag lite bestört och tänkte att ”Det är väl typiskt också, att min puckade kropp tror att barnet kan leva på vatten” men sen har jag förstått att det är ganska vanligt. Det vita kommer sen, jag får vara snäll och vänta och det är ju ingen brådska heller.

Det enda som är lite besvärligt är att det är så svårt att vända sig i sängen. Magen blir aldeles hård och knölig när jag försöker, tror inte det är sammandragningar utan snarare som Torsten tycker det blir obekvämt och sträcker sig när jag stökar. Jag ligger nog lite konstigt med alla kuddar och blir spänd i axlarna, vilket i sin tur har börjat ge mig huvudvärk. Blä. Jag får kanske promenera lite mer om dagarna så spänningarna släpper, för ont i axlarna och huvet gillar jag inte.

Det som är utanför kroppen ändras förstås också. Till exempel blir alla tröjor helt noppiga på magen, och sånt jag tappar på golvet får helst någon annan plocka upp. Dessutom har jag inte sett undersidan av min mage på ganska länge, undrar hur där ser ut?

Om en månad är Torsten färdigbakad, men det kan lika gärna dröja två månader innan det är dags att föda. Jag börjar bli lite rastlös i min längtan efter att få se hur ungen ser ut egentligen. Dagarna här hemma är ganska enahanda, Dan fixar utbyggnad och jag sitter inne och gömmer mig för det stårgrå vädret och alla skurar. Bessie sitter i bilen, där hon trivs bäst, och ibland när det blir alltför långtråkigt kommer hon in och piper och och vill få underhållning.

Nä, nu ska jag gå och stoppa lite mattor i tvättmaskinen. Mycket som ska boas…

Veckan som gått

Måndag Vi var hos vår fina barnmorska, som nu återgått till sitt vanliga jobb på förlossningen. Eftersom jag funderat (och bekymrat mig) en del på det här med sjukhusbiten var det jätteskönt att få komma dit och träffa henne i lugn och ro. Vi pratade om att föda, mätte magen, vägde mig, kollade alla värden och promenerade runt lite på avdelningen. Vi har ju varit där innan på rundtur, men det gick ju rätt fort den gången, många blivande föräldrar som skulle titta och inga lediga rum att kika på. Nu var vi kvar i över två timmar, jag förstår inte vad vi gjorde hela den tiden men allt känns mycket bättre nu. Jag hade inte förväntat mig att jag skulle bli så lugn av bara ett besök, men hon är en stjärna den där Elisabeth :-)

När vi kom hem möttes vi av den roliga överraskningen det stod vatten i halva källaren. Inte på grund av regn, vårt hus ligger bra till så vi brukar inte märka av regnet så. Här var det en kran som hade gått sönder och stått och sprutat i några timmar istället. Det var lite läskigt, för frysen stod i nästan en decimeter vatten och förgreningssladdarna låg under vatten. Hade kunnat gå riktigt illa, men vi hade tur och slapp bli elektrifierade. Efter mycket om och men fixade vi till en hävert med ett par vattenslangar som vi körde ner i en golvbrunn vid källartrappan. Det var lite meck, men oj vad nöjd jag var med mig själv när det väl funkade!

Tisdag Jag tror att Dan mest grävde, där det ska bli grund till vår utbyggnad. Själv börjar jag bli smått galen nu inför att barnet ska komma ut, och jag torkar diskbänken flera gånger varje dag.

Pappa kom hem från sin utfärd i Helsingland och min lillebror Hugo körde honom hem från stan och tittade förbi oss också. Han hade köpt mer Ferronol (järntillskott) till mig. Snällt.

Onsdag Nä, jag minns faktiskt inte. Gissar att Dan grävde och att jag torkade diskbänken.

Torsdag Jag, Dan, pappa och lillasyster Gnesi (jag vet att alla andra kallar henne Agnes, men jag tycker att hon heter Gnesi) åkte till Helsingborg. Efter att ha ätit japansk lunch, köpt skivor med Nina Simone, Rikard Wolf och Jefferson Airplane och fikat på Ebbas fik kikade jag och Dan på kläder till Torsten. Vi hittade en gulrandig body från Katvig och ett par vit- och rödrandiga byxor från Molo. På hemvägen letade vi upp en större babyaffär där vi införskaffade en badbalja, plastad frotté, en badtermometer och en liten mjuk borste för den händelse vårt barn har hår. Vi köper helst lite enklare grejor, vilket inte är helt enkelt i den där överdesignade djungeln full av Barbapappa-, Mumin- och Nalle Puhtryck. Det finns mycket fint, även med tryck, men måste det vara små söta gubbar på allt?

Fredag Mer grävning och diskbänkttorkande. Vid lunch for vi in till stan och gick en liten runda, undersökte utbudet på Little Kids Corner och hämtade våra grönsaker från Mossagården.

Lördag Medan jag gjorde fint i köket började Dan och pappa fixa så det går att gjuta grund där ute, snickra form och lägga makadam i botten. På kvällen var vi på kalas hos några kompisar på deras kolonilott. Vi är rätt dåliga på att umgås med folk, så det är ju bra när vi blir inbjudna… Trevligt var det i alla fall, fast lite kallt.

Söndag Det är idag det, ja. Dan och pappa snickrar formar till grunden och jag har inte bara torkat diskbänken utan till och med bakat kakor (!!!) för första gången på kanske fyra år. Undrar var det här ska sluta? Bessie klagar på vädret, eftersom solen inte lyser på henne hela tiden.

Frysen gillade inte att stå i vatten, surprise, så den funkar förstås inte. Vi har maten borta i pappas frys på nästa gata, det börjar bli lite bökigt. I morgon ska jag ringa försäkringsbolaget igen och se hur allt funkar med dem, så vi kan köpa en ny frysbox. Det blir inte riktigt av att vi springer bort bara för att ta lite glass, och det sänker ju vår höga levnadsstandard enorm som ni alla kan förstå *i-landspromlematik*

Ja, så är det här. I morgon går vi in i vecka 34 så det börjar faktiskt dra ihop sig, även om jag hoppas att barnet inte kommer ut förrän vår barnmorska Elisabeth är tillbaks från sin semester i början av september.

Må väl
/Kim

PS Torsten hickar till hälsning DS

Mitt liv som skalbagge

Ja, det börjar kännas så. Väldigt lätt att sätta sig på golvet, i en soffa eller fåtölj, eller lägga sig i sängen. Sen sitter eller ligger jag där, hjälplös som en skalbagge på rygg och får stånka och stöna för att lyckas vända mig eller komma upp, eller också be om hjälp. Det är inte tungt när jag knatar omkring eller sitter, men smidig kan jag ju inte kalla mig längre. Bara att vända mig i sängen är ett helt äventyr och om jag lägger mig på rygg känns det som om jag har ett par 2-kilos mjölpaket staplade på magen *puh*.

Annars mår jag fortfarande oförskämt bra, lite trött bara. Jag spenderar gärna flera timmar varje dag på soffan. Just nu har jag läst Kejsarinnan Orkidé av Anchee Min, en roman som bygger på historiska personer i 1800-talets Kina. Inspirerande, så nu har jag läst runt på wikipedia om änkekejsarinnan Cixi och Quindynastin och funderar på att leta rätt på lite faktaböcker och få veta ännu mer. Får se hur länge intresset håller i sig, jag kan vara ganska stundomsinnad…

Läskigt

För en stund sedan damp tidningen KRAVMÄRKT ner i min brevlåda. Redan på omslaget står om den upplyftande nyheten att Gravida har bekämpningsmedel i livmodern. Vad är det för fel på världen? Vad gör vi med våra barn och vår planet? Jag blir så trött på alla äckliga kemikalier.

Torsten gör

Jag kan ju passa på att lämna en liten rapport från livet med magen också. En rätt ny grej är att barnet hickar, det känns som att det tickar i magen. Mysigt. Jag känner fortfarande inte så mycket sparkar utan det är mest lite långsammare yoga-rörelser. Hemma hos mormor och morfar i torsdags fick vi träffa kusin Ester och Calles son och han låg en stund i min famn, ovanpå magen. Torsten undrade nog vem det var som låg på honom/henne, för h*n gav Edvin några små sparkar i rumpan så han vaknade. Var ska detta sluta?

Sextonde juli

Ja, det betyder två månader till beräknat föda-barn-datum. Två månader. Det är inte speciellt länge och veckorna tickar på, även om jag har hört talas om att dagarna runt beräknat datum är väldigt långa. Vi får väl se om vi hinner bygga något badrum…

Sen sist har vi varit på IKEA och köpt lite skåp och en bokhylla, jag är mycket intresserad av att få ordning och reda hemma just nu. Dessutom älskar jag att skruva ihop möbler ur platta paket… *barnslig förtjusning*

Vi hade begravning för mormor i torsdags. Det var fint och ljust mitt i all saknad och mycket folk där, vi var ungefär nittio stycken allt som allt i den lilla kyrkan. Det kändes överraskande bra med alla bergavningsgäster, omtänksamt och stödjande på nåt sätt som jag inte hade kunnat föreställa mig innan. Efter mottagningen i församlingshemmet gick närmsta familjen hem till huset, mormor och morfars hus, och stannade där resten av dagen. Det kändes också bra, men jag satt hela tiden och förväntade mig att få höra mormors klackar mot parketten. Det gjorde jag inte.

Det är fortfarande overkligt att hon är borta, jag tänker ungefär att ”Jaha, nu har vi testat det här, det var inge kul utan mormor så nu kan hon ju få komma tillbaka?”. Väldigt insiktsfullt och rationellt.

70 dagar kvar…

…och vi har knappt skaffat några kläder till barnet än. Ingen badbalja, ingen bärsjal även om jag har tittat ut en fin ekologisk sådan, ingen hink till tygblöjor och ingen skötbädd. Nu ska vi i och för sig bygga badrum innan vi fixar skötbord och sånt. Jag är inte särskilt stressad, det löser sig. Men eftersom det verkar ligga i släkten att föda lite innan utsatt datum så vill jag helst ha så mycket som möjligt klart i mitten av augusti. Jag tror inte att Torsten tittar ut förrän i september men det kan ju vara skönt att kunna slappna av tänker jag. Jag skriver listor, dels på vad som kan vara bra att han skaffat innan barnet föds och dels på vad vi kan ta med oss in till sjukhuset när det väl är dags. Om det är någon som har ett bra mönster på en skötväska så tar jag tacksamt emot tips, jag vill gärna sy en men vet inte riktigt hur den blir mest praktiskt.

Börjar göra lite ont längst ner i magen, vet inte om det är livmodern som tränar sig eller bara matsmältningen som inte får plats ordentligt. Ryggen är lite ledsen emellanåt men det blir bättre om jag rör mig så det försöker jag göra. Idag har det varit uppehåll, tro det eller ej, och till och med lite solsken. Jag har sågat ner några mindre träd i oxelhäcken och klippt några vändor på gräsmattan, det känns bra i kroppen.

Tipset

Jag har snokat rätt på en sida där de säljer svenskt, miljövänligt och om man vill också parfymfritt tvättmedel i stora hinkar, det verkar vettigt tycker jag. Man kan beställa direkt över nätet, visst måste posten vara ett miljövänligt sätt att frakta saker på? Annat är att vi ska köra i vars en bil fram och tillbaks till stora varuhus menar jag. Förutom tvättmedel finns snälla medel att diska (inte frätande, ofarliga för barn) och städa med. Kolla in på Oceanshop.se.

Jag längtar!

Är det inte september snart så jag kan få se min lilla, lilla älskling i ögonen? Jag läser en del om att föda och ibland skrivs det om just det där ögonblicket när man möter sitt barn för första gången ansikte mot ansikte. Då anfaller hormonerna och ögonen tåras. Att få hålla i små händer och fötter. Vi har en fin, ljus gulrandig tröja från PO.P som jag speciellt längtar efter att få klä på vår lilla plutt.

Dan är iväg och jobbar, Bessie har inte gått ut sängen ännu och jag har teven igång med Live Earth på istället för radio idag. Snart dags för lunch och jag får nog väcka Bessie, ge henne frukost och släpa ut henne på en liten promenad i det fina vädret.

Och regnet det bara öser ner

Mysigast just nu är när Torsten trycker foten mot min mage så det petar ut. Gullig bäbis. Jag drömde inatt att vi kunde se genom magen hur foten såg ut när han tryckte den mot magen. Kunde hålla i foten och vicka på tårna. Räknade till sex små tår men vi tyckte inte antalet spelade någon roll. Vi får väl se i september hur det verkligen ser ut…

Sitter mest inne och ugglar, tittar på halvdåliga filmer och känner mig trött. Skulle vilja gå ut och fixa i trädgården eller bara gå promenad med Bessie men det är ju dyngsurt hela tiden. Bessie vägrar gå ut mer än absolut i det här vädret. Moln gör mig sömnig och även om det är skönt med lite svalt väder så längtar jag efter lite uppehåll nu.

Senaste gångerna hos barnmorskan så har Torsten legat med huvudet neråt, det verkar bra. Det rör sig fortfarande en hel del i magen så jag vet inte om lilla plutten tänker ligga stilla på huvudet resterande ca tio veckor, men det verkar vara ganska permanent.

Dags att mata Bessie Bubbla.

« Äldre inlägg