juni 28, 2007 vid 11:30 f m (Liten i magen, Liv)
Vi skulle skriva på bankpapper eftersom vi lägger om lånen nu när vi lånar lite till att bygga badrum för, så jag for med Dan in till stan i morse. Jag har ett sånt trygghetsbehov så det är svårt att gå hemifrån, men lättare om jag åker med Dan. Att själv gå till exempelvis bussen känns nästan övermäktigt just nu. Mamma är på jobbet idag så jag tänkte dricka te med henne på förmiddagsfikat, och när hon kom hade moster Pia just ringt och talat om att Esters lilla barn hade kommit ut redan i morse. Det är ju en månad innan utsatt datum så han är på neonatal och får lite hjälp att andas. Precis som mormor fick hjälp att andas för bara några dagar sedan. Det ska nog gå bra, så långt gånget brukar ju inte vara så allvarligt. Jag har varit på PO.P och köpt en liten body i stl 40 till honom, för de vanliga nyfödingskläderna kan han nog inte ha. Ska se om jag kan få en adress på sjukhuset att skicka den till.
Med en massa gravidhormoner i botten och allt som händer här just nu så känner jag mig mest omtumlad och matt. Springer efter mamma på hennes jobb som en liten ynklig hund.
1 kommentar
juni 27, 2007 vid 1:36 e m (Liten i magen, Tycker & tänker)
Vi är i tredje trimestern, sjunde månaden och 29:e veckan. Torsten är busig i magen, inte med hårda sparkar utan mer att h*n trycker och pressar mot livmodern. Flera gånger om dagen får jag säga att ”lilla vän, du kan inte komma ut det hållet”, genom min navel eller rätt genom huden. Det verkar lite trångt där inne…
Mina känslomässiga gravidbehov är mest att vara hemma i tryggheten, och att ha nära omkring mig som tar hand om mig. Hemma kan jag hålla mig, det känns som en bergsbestigning bara att gå till affären. Tyvärr passar mitt behov av att bli omhändertagen ganska illa med hur min närmsta omgivning har det just nu. Jag vet och förstår det, men det gör inte behovet mindre och glappet består. Vårt sätt att leva i den här tiden och den här delen av världen är inte naturligt, vi är fortfarande flockdjur och jag önskar att jag kunde hitta ett sätt att leva som tog hänsyn till det. Snart är vi en till i vår flock, men en liten familj är inte tillräckligt många människor. Det är bara inte det.
1 kommentar
juni 27, 2007 vid 8:36 f m (Allmänt)
Mamma ringde i går morse och berättade att mormor dött under natten. Jag åkte till morfar och var där nästan hela dagen med mamma, mina mostrar och en kusin. Fina, fina morfar. Det kändes bra att vara där, känns alltid bra att samlas. Annars är det mest overkligt alltihop, som nån konstig film som är sorglig men som snart tar slut och då blir allt som vanligt igen. Mormor var ingen gammal tant som var färdig med livet, hon var stark och oerhört kraftfull. Det skulle ta ett helt liv att beskriva henne så att alla som inte träffat henne skulle förstå, ni får helt enkelt tro mig. Hon hade så mycket liv kvar och hon är så viktig. Vi fick se henne i går kväll i kapellet på sjukhuset, insikten kommer i små korta glimtar men det här kommer att ta lång tid att fatta. Det har gått så fort, hon var nyss så stark och full av liv och energi och nu är allting förändrat.
Kommentera
juni 25, 2007 vid 9:24 f m (Allmänt)
Jag har en ny människa i magen. Kusin Ester ska föda om ungefär en månad. Mormor ligger på sjukhuset och håller på att bli uppäten av något vidrigt som antagligen är ALS. Min syster* Chadia försöker få hit sina barn från Burundi innan de blir ihjälslagna eller försvinner som resten av hennes familj blivit, helst också utan att själv bli utvisad. Är det konstigt att man blir lite trött ibland? Jag är inte riktigt van vid att vara omgiven av så mycket stort.
*Chadia kom till Sverige för snart ett år sedan och har blivit en del av vår familj, hon är lika gammal som jag. Min mamma och hennes systrar är uppvuxna i Tanzania så de pratar swahili med henne, därför har hon kunnat komma in i familjen så fort utan att själv prata fullständig svenska. Sedan i slutet av förra året bor hon hos min mamma.
1 kommentar
juni 21, 2007 vid 7:59 f m (Allmänt, Liten i magen)
…vad tiden går. Jag är officiellt arbetslös nu sedan terminen är slut, och ägnar en hel del tid åt att fixa med Arbetsförmedlingen, papper till A-kassan och nu måste jag fixa en massa till Försäkringskassan för att de ska kunna räkna ut en föräldrapenning till mig. Så fort man gör något annat än har ett fast heltidsarbete blir det så mycket besvärligare. Lite ”var normal, annars dränker vi dig i blanketter”-känsla. Lagom kul.
Igår var vi med Torsten hos barnmorskan, vi är i vecka 28 nu. Efter ett helt liv med omgivningens klagomål på att jag är för smal så beter sig min kropp äntligen ”normalt” och sedan inskrivningen har jag gått upp ungefär två kilo i månader. Varje gång är jag lika nervös och nästan rädd att jag ska ha gått ner i vikt istället för upp, men varje gång plingar vågen lite högre. Heja mig och magen 
Åtta kilo plus nu, jag hoppas på mer innan september så att jag har något att ta av när jag ska amma. Magen växer också, under mittenstrecket men innanför kurvan. Både jag och Dan vägde under 3500 gram när vi tittade ut så jag gissar på mellan 3 och 3,5 kilo bäbis i september. Barnmorskan undrade om det var ett lugnt eller livligt barn och det känns som en försiktig krabat. Kanske blir jag lurad av att ha moderkakan på framsidan, allting blir ju vadderat och känns inte lika mycket då. Jag sa att det verkade som en mild och försiktig en, sen var h*n förstås vaken hela dagen och sprattlade som en tok bara för att jag uttalat mig så. Ett barn med humor tror jag bestämt. Ett fint litet barn, som jag längtar efter att få lukta på. En gosigt unge som blir lugn om vi masserar det genom magen och som sparkar när vi slutar. Mmm… *mys*
1 kommentar
juni 9, 2007 vid 4:05 e m (Allmänt, Husligt, Liten i magen)
…skulle bara säga det. Det är så fruktansvärt varmt bara, jag klarar inte av det riktigt nu med Torsten i magen och så. Terminen är officiellt slut och jag har börjat slappna av, varpå den gravida hudlösheten har fått tillfälle att smyga sig på mig. Det känns lite som att jag just blivit gravid i kubik jämfört med förra veckan. Märkligt, men ändå inte. Jag har väl stressat så mycket att känslorna inte fått en chans att anfalla.
Hjärnan kokar, jag ska gå ner och dricka vatten och däcka på soffan igen. Vi får gå en liten promenad vid tio ikväll, när man kan andas och vara utomhus utan att må illa eller få huvudvärk och solsting. Puss på er så länge!
PS Vi tittar efter passande tapeter och kakel till köket, jag ska berätta om vi kommer fram till nåt DS
2 kommentarer
juni 4, 2007 vid 9:30 f m (Allmänt)
…var all tid tar vägen. Jag har inte fått något gjort på en hel månad. Knappt något skolarbete, inga frön är satta i trädgården, jag har inte sytt något, inte umgåtts med en massa kompisar och inte ens förberett praktiska saker inför att bäbisen ska komma ut. Vad har jag gjort? Sovit? Maj månad känns som ett töcken av overksamhet. Jag är inte ens utvilad, trots att jag inte gjort något. Hyfsat stressande. Urk.
2 kommentarer
juni 1, 2007 vid 3:44 e m (Tycker & tänker)
Det är så jag blir mörkrädd! Vad är det för mening med den här befängda tingesten? Om man vill gå halvnaken utan att visa underbyxor så kan man väl bara lämna trosorna hemma. Jag tänker inte sätta ett diadem i rumpan i alla fall. Och så var det med det.
Kommentera
