Rapport från tandläkaren

Jag var hos tandläkaren i morse på rutinkontroll. Där var en gullig tandsköterskestudent som var på praktik, hon hjälpte till och ställde frågor. Efter undersökningen putsade tandläkaren på framtänderna, som blivit lite läskigt missfärgade av mitt järntillskott. Sen skulle eleven putsa i resten av munnen, med en sån där specialvariant av elektrisk tandborste. Hon var inte riktigt lika van, utan putsade nog lika mycket i gommen och på läpparna. Det killades så jag höll på att studsa ur stolen, men jag höll masken rätt bra. Dessutom skvätte det blå tandkräm med pimpsten upp i näsan och runt i hela ansikten. Oj, vad hon såg koncentrerad ut och så sa hon att jag var blå i hela ansiktet. Jag misstänkte nog det. Innan jag gick kom hon med lite fuktigt papper och tvättade mig i ansiktet, det var nog en sådär tjugotvå år sen nån annan än jag själv gjorde det sist. Vilken upplevelse, det var riktigt kul alltihop. Annars brukar inte besök hos tandläkaren vara så upplyftande.

Vad tandläkaren sa? Att jag hade fina tänder, men alldeles för många :-D

Onsdag

Det börjar faktiskt kännas lite mer verkligt nu. Magen växer mycket den här veckan och jag kan känna bäbisen på ett nytt sätt. Inatt har jag drömt om bäbisar, och även om jag har svårt att föreställa mig hur allting kommer bli till hösten, så börjar jag landa i mitt tillstånd. Det måste vara för att jag fick ett så fint intyg igår, eller vad tror ni? ;-)

Har varit trött och orolig men efter besöket hos min underbara barnmorska igår mår jag ännu mycket bättre. Hon visade hur jag lätt kan känna om det är en sammandragning jag har eller om magen bara putar och spänner av någon annan anledning. Kunskap gör mig lugn och jag har i alla fall fall inte haft några sammandagningar sen jag var hos henne. Kanske har jag inte haft det innan heller, svårt att undersöka såhär i efterhand…

Nu när stressen också börjar lägga sig känner jag hur socialt understimulerad jag är. Visserligen trött, men sällskapssjuk! Nästan alla jag känner bor massa mil bort, och det är inte speciellt många som råkar ha vägarna förbi vår gudsförgätna håla. Sitter därför på nätet och ”umgås” smått desperat istället för att få nåt vettigt gjort. Har inte alltför dåligt samvete över det heller, jag har en del socialiserande att ta igen. Ska bli trevligt när vi blir fler här hemma, så jag har någon att leka med. Puss vad jag längtar efter alla mina barn! Jag vet att de oftast kommer ett i taget, men jag föreställer mig alltid en hel hög med trevliga ungar. Mmm vad mysigt vi ska ha det!

Läget

Klar med essän, den är godkänd men datasystemet som betygen ska in på är nere för systembyte. Tar alltså ett tag till innan CSN får besked och jag får pengar, men det är inte mitt fel längre och det är alltid nåt. Stressen lättar.

På måndag är graviditeten halvvägs och de senaste veckorna har det börjat hända en massa. Bäbisen sparkar, allting växer, det drar i ligamenten och jag har haft en del sammandragningar. Börjar kunna skilja på vad som är vad och lugnar sakta men säkert ner mig efter en väldigt nojig och tröttande period.

Idag var jag hos barnmorskan för en pratstund och fick mitt moderskapsintyg. Vilken grej! Ett intyg på att jag ska bli mamma, fast jag själv inte fattar det än. Undrar när poletten ramlar ner i min skalle egentligen, det är så ogreppbart att det är ett barn. En person. Jag längtar i alla fall till september, till att få ta hand om barnet lite mer handfast. Tills dess får jag roa mig med att skriva uppsats och sortera bäbiskläder.

Trött

Vi var på ultraljud i fredags morse, tror bäbisen sov när vi kom dit och blev lite upprörd över att bli väckt sådär. Allt var fint, hjärtat slog och armar och ben satt där de skulle. Verkar som att livmodern blev störd av undersökningen för sen hade jag sammandragningar hela dagen. Jätteläskigt, jag har inte märkt av sådana innan men nu var magen hård som en sten hela dan. Gick och la mig i Dans studio och sov, kändes bättre men jag fick vila hela kvällen också. Lördagen var lugn, jag sov halva dan. I går skulle jag vara duktig och göra lite övningar jag fått av sjukgymnasten för att öva upp min svaga rygg, men då satte sammandragningarna igång igen och gav inte med sig på resten av dagen igen. Det var riktigt obehagligt faktiskt. Det gjorde inte ont eller så, men jag är ganska bra på att oroa mig. Ringde Familjehuset idag innan lunch, min barnmorska var inte där men jag fick prata med en annan som inte tyckte att jag behövde oroa mig. Hon sa att jag skulle ta det lugnt och inte göra mina gymnastikövningar på några dagar eftersom magen verkar vara irriterad efter ultraljudsundersökningen. Hon tyckte inte det behövdes egentligen, men jag bad om en tid till min barnmorska så jag ska dit i mogon bitti. Vet sen innan att min oro lindras bäst av att jag får prata med nån som vet och kan svara. Känns inte som att jag är så bra på att vara gravid, men det kanske också beror på alla hormoner som susar runt i kroppen och knoppen på mig. Vill mest bara sova i några månader, önskar jag hade tid till det.

Vilket skräp!

Jag höll en föreläsning igår och fick lite pengar, så jag och Dan rände stan runt i eftermiddags och letade efter mammabyxor. De som fanns på POP och Lindex var inte min stil, men jag provade nog alla modeller på hela H&M. Det är inte min favoritaffär i vanliga fall och sannerligen inte i det här fallet heller. Även om de såg snygga ut så satt de som jag-vet-inte-vad. Den där resåren som går upp till revbenen är nog skön om den inte sitter så förbannat hårt. Det spelade ingen roll vilken storlek jag provade, resåren gjorde mig kräkfärdig. Efter mycket om och men betalade jag femhundra för de som klämde minst och försäkrade mig om att öppet köp gällde. Väl hemma gick jag runt i dem för att känna efter, drog dem av mig igen, stoppade tillbaks i påsen och talade om för Dan att jag tänker gå naken resten av den här graviditeten. Sen kom jag på att jag är ganska frusen och fortfarande har långkalsoner på mig i varma april, så jag frågade snällt om jag fick lov att rota i hans byxlåda. Där låg ett par bruna manchesterbrallor som Dan aldrig använder och med hängslen är de faktiskt riktigt bekväma. Jag kan andas och röra mig helt utan att bli kräkfärdig. Vilken befrielse! Jag kan växa några centimeter till i de här, även om jag känner mig som Björne, så jag har väl några veckor till på mig att hitta en mer permanent lösning. Då kanske det är så varmt att jag kan gå naken trots allt. Och ja, jag ska gå till H&M i morgon och lämna tillbaks deras fåniga byxor. Femhundra spänn kan jag köpa många geléhallon för.

Andras tankar eller mina

När man är gravid får man så mycket råd och jag har förstått att det blir ännu mer när barnet väl har kommit. Är man det minsta osäker då är det nog lätt att drunkna i tips, böcker och instruktionshäften från barnavården. Än så länge känner jag mig ganska trygg, min inställning är att lyssna på barnet mer än på alla röster utifrån. Barn är olika och eftersom jag och Dan är de som kommer umgås mest med vår lilla plutt, borde det också vara vi som lär oss mest om hur just vårt barn fungerar. Jag hoppas jag kan fortsätta lita på min intuition och lyssna på barnets signaler. Jag har stött på en bra sida på nätet som heter ABC Nättidning för nyfikna föräldrar. Ju mer jag läser där, desto tryggare känner jag mig i övertygelsen att jag är inne på rätt spår. Hoppas den känslan håller i sig…

Sen…

Nästan klar med essän (hur länge har jag sagt det?), ska bara fixa de sista sidorna och få den godkänd så jag kan få nytt studiestöd (plånboken ekar och stackars Dan har fått försörja mig i flera månader). Sen ska jag köpa mammabyxor, plantera om mina pelargoner, höra av mig till alla miljoner vänner som jag har försummat så länge nu, blogga oftare och lägga upp fler foton, fixa mitt arbetsrum, börja sy igen, gräva upp kökslandet och plantera, såga av sjuka grenar på äppelträdet, flytta rabarberplantorna, planera nya kryddträdgården, städa en massa i hela huset faktiskt, sortera och slänga lite i garderoberna, och, just det ja, skriva min c-uppsats också. Heh…

Söndag

Nu har vi åkt runt och firat påsk lite här och lite där. Igår var vi hos mamma med stora tjocka släkten från den sidan, tjugofem pers, kusiner och mostrar och så vidare. Söta kusin Ester och hennes Calle var nere från Norrtälje, deras bäbis är beräknad till juli så hennes mage är lite större än min. Fin! Dan tog lite bilder, får se om vi fastnade med våra magar.

När jag vaknade i morse låg jag och tänkte på att jag ska sy tvättlappar till bäbisen av gamla handdukar. Funderade på om man kan använda tunnslitna lakan till något bra också, får se om jag kommer på nåt eller får några bra tips. Ska sy mig en mammakjol i alla fall, jag har en massa kul tyg i garderoben så om jag bara klurar ut nåt bra mönster så :-)

Stannar hemma idag och fixar. Jag kokar lite olika bönor att frysa in, men de svarta kokade över och har lämnat blå prickar på väggarna runt hela spisen. Sådär snyggt. Jag ser mycket fram emot att skrubba rent igen…

Stilla liv

Händer inte mycket. Jag försöker plugga, det går visserligen framåt men trögt. Pendlar mellan stress och trötthet, inte så effektivt men förhoppningsvis snart över. Igår och idag har jag jobbat hemma och haft Bessie-vovven, hon vill helst leka en massa och står och gnäller för att jag är så tråkig. När inte solen skiner vill säga, då hittar hon en solfläck och ligger och steker sig. Tror inte hon kan bli mycket brunare, men hon jobbar på det.
Gräsbessie

Sen sist

I fredags spenderade jag eftermiddagen på akuten, för jag var rädd att fostervattnet hade börjat läcka. Det visade sig vara ingen fara, men jag hann bli ganska skärrad. Dessutom fick jag inte äta något, ifall de skulle behöva söva mig, så jag höll ju på att tuppa av framåt sex på kvällen när jag inte ätit sedan nio på morgonen. De gjorde i alla fall ett kort ultraljud, så nu vet vi att det är en liten sprallig bäbis och inte fler. H*n sög på tummen och sparkade. Jag kände sparken samtidigt som jag såg den, så nu vet jag att det är Liten som känns mer och mer där inne.

I lördags hade jag min första herregud-jag-ser-ut-som-ett-tält-upplevelse. Magen putar bara lite grann, men vi skulle på fest och jag tänkte ha en klänning som går i flera lager. Ingen hit alls, den bara stod rätt ut åt alla håll. Jag lyckades rota fram min nyårsklänning från -97 istället, det blev också bra. Kanske inte så mycket att orda om, men jag tyckte det var ganska spännande. Allt nytt med graviditeten som inte gör ont eller är läskigt, är istället väldigt spännande :-)