Det gror

Gråväder. Tuve har varit krasslig, antagligen på grund av nåt skräp i munnen. Han har tandsprickning och har nog fått in nåt skräp där, med en varbubbla som följd och runt 40 graders feber. Nu är det ett litet sår istället och febern är borta, det var lite läskigt medan det höll på för han var helt utslagen nästan hela fredagen och flämtade på natten när han sov. Jag vet att många säger att det är så praktiskt att kunna amma när barnen är sjuka, och nu har jag verkligen fattat grejen! Tuve knep ihop munnen och ville inte ha vare sig banan, grädde, apelsinjuice eller någonting. Däremot har jag ammat mer än jag gjorde när han var nyfödd, timmar i sträck, även när han sov på dagen. Det var fullständigt omöjligt att lägga ner honom ens för att gå på toa, så jag fick kånka med honom dit också för att undvika olycka i soffan. Nu mår han bra, men är fortfarande lite besvärad och på dåligt humör. Inte helt lätt att vara Tuve de här dagarna. Till råga på allt så vill inte Bessie leka med honom, oavsett hur mycket han knatar efter henne, ropar Bäsch, vinkar och försöker ge henne sin rosa favoritkloss. Hon bara går sin väg, eller så blir han undanlyft av sina elaka föräldrar.

Igår var det också gråväder, då passade vi på att göra äppelpuré, Borsjtj och hacka en massa persilja. Allt för att frysas in.

Dan skramlar på utbyggnaden, Tuve och Bessie sover och jag har börjat snuva.

Jag stod och tittade på almanackan och kom på att just det, idag är Tuve åtta månader.

En vanlig dag med Tuvan början vid sju-åtta på morgonen. Ganska nyligen var det sex-åtta som gällde men de senaste dagarna har jag fått sova till tjugo över åtta och det är sååå skönt! Efter lite amning och gos och bus går vi upp, Tuve går på pottan och sen äter vi frukost. Oftast äter han ostmacka som jag klippt i tärningar, och någon frukt till det. Igår gav jag honom en större bit macka men den kramade han sönder så det föll i golvet i smulor så vi fortsätter med små delar ett tag till.

Efter frukost far Tuve runt på golvet, klättrar och kryper och går längs med möbler och inredning medan jag dricker en kopp te. Vi kanske går ner i källaren och lägger i en tvätt, eller tar en sväng i trädgården och tittar på blommor. Vid tio eller snart därefter brukar ögonen gå i kors på Tuve och då ammar jag lite igen och så sover han i min famn medan jag läser. Om han sover länge, eller om jag har en massa annat att göra, så tar jag på mig selen eller knyter upp det lilla sovande paketet i sjalen och så snarkar han vidare där.

Efter förmiddagsluren är de oftast dags för lunch. Att sitta still i stolen och bli matad är inte Tuvans grej, han vill äta själv så han får en massa plockmat. Ärtor, makaroner, majs, kidneybönor, kokt morot eller given gurka är gott. Medan han fixar med sitt kan man stoppa in en sked mellan varven, om det är någon röra eller så han ska äta till. Efter lunch är det frukt igen och han slukar allt, bara han får göra det själv. Nya favoriterna är melon och kiwi, som han tuggar på tills han inte får av mer. Då låter han lite missnöjd om han vill ha mer, eller så kastar han skalet på golvet. Det tycker Bessie är bra, hon har ätit flera melonskal den senaste veckan.

Efter lunch kan det vara lagom att gå ut igen, eller ta en tur bort till Tuves morfar. Att bara sitta inne med mamma hela dagarna är inte speciellt givande, lite action får det minsann vara om man ska lära sig nåt. Morfar har en bra låda som Tuve kan använda som rullator, han gillar att köra runt med boxar, dammsugare och möbler som låter sig förflyttas. Kanske dags att köpa den där Lära Gå-vagnen vi pratat om så länge… Större möbler går han längs med, och i veckan kom han på att han kan resa sig rakt upp mot väggen eller skåpen i köket. Skåpen kan man dessutom öppna och stänga och det är förstås kul. Han sitter ofta på huk eller på knä och är så försiktig när han ska sätta sig ner från stående, håller i sig tills rumpan är bara ett par centimeter från golvet. Han är bra på att parera om han är på väg att tappa balansen, det är roligt att se. Inte många dunsar här, inte. Utomhus vill Tuve helst plocka och äta blommor, eller gå runt en tallstubbe vi har på gräsmattan. Om han inte får äta tulpaner kan han nöja sig med maskrosblad.

Efter ännu en tupplur på eftermiddagen brukar pappa Dan komma hem och det är kul, då kan Tuve stå i fönstret och vifta när han är på väg upp för trappan utanför. Vinka och vifta är nya innegrejen. Och att försöka tugga på sladdar när ingen ser, men det brukar inte bli så mycket av den varan.

Vi har vant oss vid att Tuve blir trött och sprallig just när vi ska äta middag vid nio-halv tio (ja, vi önskar att vi kunde är middag mycket tidigare men det är svårt att ändra just den ovanan) men ett par gånger senaste veckan har han slocknat redan vid åtta. Kanske ett trendbrott?

På natten sover Tuve som en liten magnet mot mig. Sina första tre månader ville han bli ammad var fjärde timme på natten men sedan hände något och det blev varannan istället och så har det varit tills ganska nyligen. De senast veckorna har vi haft fler och fler nätter där han legat still och sovit i fem-sex timmar i rad. Varken han eller jag vaknar till helt när det är dags för amning, men det är ändå lite skönt när de långa nätterna infaller. Men vad vet jag, han kanske äter utan att jag märker det. Ofta vaknar jag fram på morgonen och då ligger han inte på samma sida som när vi somnade. Han är en liten kelgris i alla fall, som gärna sover på min arm. Eller ovanpå mig